Evans review, del 2

Ja, så kom paket nummer två från Evans, med två klänningar i.

Den här t ex! Från Clements Ribeiro-kollektionen, för endast 20 pund (har kostat 75!). Och åh, vad jag gillar den! Mönstret är väldigt rart, den har fickor och längden är precis helt rätt tycker jag, funkar både med och utan strumpbyxor. Kvaliteten tycker jag är trevlig, fint fall och den känns sval mot kroppen. Jag tog storlek 22, efter att recensionerna sagt att den var rymlig, och det gjorde jag helt rätt i. Jag älskar den här! Men, hade jag köpt den för 75 och varit lika nöjd? Nä, förmodligen inte! Men vad gör det? Jag köper inte det där med att man bara ska köpa på rea det som kan tänka sig betala fullpris för. Vissa plagg är reaplagg helt enkelt, och den här är fanemig ett fynd! Finns här! (dock bara i storlek 14)

Och efter alla fina skriverier om den här kollektionen, så känns det fint att äga ett litet plagg ur den själv också. Är det fånigt att känna så? Nåja, så känner jag iallafall! :)

 Fickor!

Den här köpte jag också. Den finns kvar i flera storlekar på rean, här! Jag köpte storlek 22/24 och den passar bra. Den kan nog passa både större och mindre. Det stod ingenstans att den här skulle vara i jersey, men det är den alltså. Kvaliteten är lite silkig sådär. Mönstret är fint och färgglatt och den är bekväm att ha på sig, så som det mesta med smock är. Det smiter åt men ger samtidigt efter. Jag gillar den, men jag är inte lyrisk. Kanske har min forna fäbless för maxiklänningar svalnat lite? Något i den stilen måste det vara, för jag trodde att jag skulle älska den här. Men fin är den! 25 pund kostar den på rean just nu.

OOTD 28/7

 

Idag var riktigt trist väder i Göteborg, så jag och sambon tog en sväng till Lilla Änggården! Det är en del av Göteborgs stadsmuseum, och är en gård med anor från 1700-talet med inredning bevarad från mitten av 1800-talet. Och det passar ju perfekt för oss som har ett gammalt hus som vi försöker renovera lite tidsenligt. Vi gick en dramatiserad visning, och efteråt drack vi kaffe i udda koppar i den rara lilla kaffestugan. Helt klart värt ett besök om man gillar gamla grejer!

Jag hade på mig:
Spetsklänning och skärp från Lindex

Kofta och skor från H&M

Och min trotjänare till väska, från Israel.

Saker jag gillar, del 1: Tygaffärer!

Jag gillar ju att sy, men något jag gillar ännu mer, det är att gå i tygaffärer. Åh, det är så underbart! Alla tyger som kan bli klänningar, möjligheterna! Jag kan gå runt i timmar och bara klämma, känna och fantisera. Idag fick de här smått galna hippietygerna följa med hem. Jag hyser nämligen en enorm kärlek till batikfärgade tyger! Det gröna ska bli någon slags klänning, och den lila ska bli en topp med peplum-midja och knappar i ryggen tänkte jag. Jag tror att det kan bli rätt fräsigt. Jag gillar oväntade kombinationer och kontraster, och jag tänker att peplum och batik kan vara precis en såndär oväntad kombination som kan bli riktigt kul. Eller så blir det skitfult och konstigt, men det återstår att se!

Evans review!

Häromveckan gjorde jag två beställningar på Evans, och igår kom laddning nummer ett. Det var längesen jag hittade något på Evans, men den här gången hittade jag en hel del fint, som efter hårt (eller ja, inte så hårt) gallrande kokades ner till fem plagg. Förväntningarna var höga! Vi börjar med de tre som kom igår.

En maxiklänning! Ärligt talat så var jag inte riktigt beredd på att den skulle vara en maxiklänning, men ok. Det gör inget. Den hade kostat 45 pund, och på rean kostade den 29,50 pund. Så därför blev jag lite besviken när jag öppnade paketet! Klänningen luktade skumt, hade ett hål mellan fodret och yttertyget i omlottfronten, tyget var glesvävt och av låg kvalitet och till råga på allt var det paljetter strödda över framsidan, som dessutom var otroligt dåligt fastsydda med långa stygn på insidan av klänningen, på livdelen gick stygnen genom både foder och yttertyg. Inte riktigt vad jag förväntade mig av en klänning som kostat nästan 500 kr!

 

Men när jag korvat upp den lite under bysten så börjar åtminstone längden se ut som jag hade tänkt mig. Lite mer femtiotal, lite mindre boho-chic. Och paljetterna går ju att sprätta bort, och väldigt enkelt dessutom eftersom de är så dåligt fastsydda. 

Eftersom ringningen är lite lös så funderar jag på att sy om den till en sweetheart neckline istället, vad tror ni om det? Eller behålla den som den är på bilden ovan?

Lite såhär tänkte jag styla den i höst! Plus en stor mjuk sjal. Nu närmar vi oss vad jag hade tänkt från början! Jag har mailat Evans om mina synpunkter, och vi får se vad de svarar. Jag tänker behålla klänningen, men jag tänker ta bort en våd på den så att den blir knälång istället för hellång. Såhär i efterhand tycker jag knappt att den är värd sina 30 pund, men mönstret är fint.

Den här köpte jag för att jag desperat behöver toppar. Kanske inte det mest genomtänkta köp jag har gjort, men jag gillar den trots att den är lite.. Ja, Kappahlstantig! Men den är ju mintgrön! Jag tänker mig att jag ska korta av ärmarna till små söta holkärmar dock, så blir den lite mer chic. Men jag gillar den! Bra bastopp! Den passar fint med mitt absinthgröna halsband från H&M tycker jag. Jeansen på bilden är från Lindex och glasögonen Cubus från förra året, men Asos har liknande just nu för 12 pund.

Och ja, jag provar gärna kläder med min väska till. När jag har representabla kläder på mig så har jag nästan alltid den på mig också, så det är viktigt att de funkar ihop!

Alltså, den här. Jag tror att jag fick någon slags rea-hybris, för jag vet inte om jag verkligen läste beskrivningen ordentligt. Mönstret och färgerna är iofs ungefär exakt som jag förväntade mig, men längden?! 84 cm ser jag att det står på sidan, vilket jag tycker kanske egentligen borde klassas som en tunika, men ok. Här bär jag den tillsammans med byxor för att se hur det ser ut, men det ser ju lite ut som en klänning på bilden. Eller vad tycker ni? Problemet är bara att med strumpbyxor så ser den ut som en tunika! Klurigt.
De där rosetterna på axlarna sitter löst dessutom, vilket jag tycker är extremt märkligt. De liksom hänger och slänger där och ser allmänt skumma ut. De behöver helt klart sys fast för att klänningen ska funka.

Så ja, Evans får en svag trea den här gången. Tyvärr! Jag hade förväntat mig mer av den blommiga klänningen. Den turkosa klänningens tillkortakommanden (pun intended!) kan väl knappast skyllas på Evans utan snarare på min läskunnighet, men ändå. Don't call it a dress if it ain't one!

OOTD 21/7

Kolla ryggen! Jag älskar den!

Idag har jag på mig ett linne från New Look, väska från H&M, örhängen från Cubus och shorts från Lindex. Jag ber om ursäkt för de mörka bilderna, men kameran vill bara inte fota på något annat läge än "auto"! Vi är inte så bra vänner just nu, jag och kameran..

Glasögonorm

När jag var liten var jag typ halvblind. Mina föräldrar anade oråd när de satte mig och min syster framför tv:n, och medan min syster satt som förhäxad, så tröttnade jag ganska snabbt och kröp iväg. Det visade sig att jag behövde glasögon. Jag fick dem när jag var runt 4 år. Till en början var de mest ivägen, och jag tog ofta av dem och glömde dem på dagis. En gång bytte jag bort dem mot ett par kalsonger till min docka Pelle. Det var inte så populärt hos mina föräldrar om vi säger så. I takt med att jag blev äldre insåg jag också att det tydligen inte var så fräckt med glasögon, och att man kunde bli retad för det. Och det blev jag ibland. Jag avskydde mina glasögon så mycket att jag en gång när jag var typ 13 och glasögonen var på reparation, helt sonika bestämde mig för att sluta ha glasögon. Mitt synfel var ett sådant som optikern misstänkte kunde växa bort med tiden, men det var inte helt säkert. Idag har jag inga glasögon permanent. Mitt stora synfel är borta, och kvar är ett litet, litet fel som jag med hjälp av mina upptränade ögonmuskler kan leva med. Jag har ett par läsglasögon som jag använder när jag läser, syr eller gör andra saker på nära håll, för att ge ögonen lite avlastning.

Hursomhelst hade jag aldrig då kunnat ana att glasögon skulle bli så trendigt att man skulle kunna köpa dem på H&M, eller att jag skulle sitta och surfa på olika webbsidor för att hitta ett par riktigt tjocka, nördiga bågar med plastglas i, som jag skulle använda ibland när jag kände för det. När jag var liten var glasögon hopplöst töntigt, fult och omodernt. Men nu är det helt tvärtom. Tur att tiderna förändras! Jag hoppas bara att trenden även nått skolgårdarna, så att andra små glasögonormar slipper bli retade för något de inte kan hjälpa.

Alla glasögon kommer från ASOS.

Hösten

Med det här ganska tråkiga sommarvädret, så är det inte konstigt att man börjar längta efter hösten. Eller, det kanske det är, men inte för mig, då jag älskar hösten. Jag älskar känslan av att allt börjar om, att man får en ny chans, man köper ett nytt pennfodral och nya fina kollegieblock att fylla med massa spännande saker, att man kan ha sin favoritbasker igen, samtidigt som man fortfarande kan ha jeansjacka. Och efter en vår och sommar med pasteller, maxiklänningar, tunna svepande tyger, tropiska mönster och blommor, så börjar man bli sugen på något mer mustigt och rejält. Vinrött, petrolblått, senapsgult, manchester, kängor, strumpbyxor, knästrumpor och stickade koftor.

Hösten är också den tiden då jag gör upp storartade planer vad gäller stil. Jag vill nästan alltid byta stil på hösten, men det brukar resultera i några nyinköp som sen morfas ihop med resten av min brokiga garderob. Den här hösten drömmer jag om en lite nördig, punkig stil med creepers, duffeljacka, sammet, stora glasögon, långärmad manchesterklänning med dockkrage, baskrar, söta blusar, korta kjolar, smala ankelkorta byxor och rutiga skjortor.

Beige blus, vinröda kängor, halsduk och vinröd klänning från H&M
Orangea creepers, svartvita flatforms och blå klänning med Peter Pan-krage från ASOS
Jeansklänning och svart topp med vit rosett från New Look
Jeans och vinröd bus med hästar på från Lindex

Idag

Idag är jag tillbaka i stan efter nästan två veckor på bonnvischan, där jag och sambon har ett hus som vi renoverar.

Hej huset.

Jag kände att jag behövde komma ifrån lite, vara i stan, träffa någon vän, sy lite, vattna blommorna. Idag gör jag detta:

Äter körsbär

Provar reafynd. Den här ska jag behålla! Älskar färgen, och fickorna. Alla klänningar borde ha fickor. Jag fick dock sy upp axelbanden typ 8 cm. Vad är grejen med ASOS och långa axelband egentligen?
Bältet är från Kappahl, säljs i tvåpack, och örhängena kommer från Cubus.

Den här är jag osäker på.. Den är så.. Bright and shining liksom. Jag är lite ovan vid rött också, eller korallröd, som den här är. Men jag gillar att jag får booty i den! Så, Yes? No? Hjälp mig!

Idiotiska råd (OBS! Triggervarning)

Den här bilden möter mig när jag loggar in på Facebook idag och trots att det inte på något sätt är något nytt, så blir jag ändå så himla, himla trött. Nähä, så ingen vill se mitt ryggfett, men vad ska jag göra AV det då? Sen när blev det mitt ansvar att skyla mig, istället för en annans ansvar att titta bort? Det är VARMT för helvete, människor klär sig inte för en önskad kroppstyp, de klär sig för att slippa svettas. Hela grejen vittnar om en syn på tjocka människor som desillusionerade, korkade, som helt enkelt inte fattar att de är tjocka och därmed borde skyla sig.

Men jag tror mig inte vara smal, men jag tror däremot inte på skitsnacket om att vissa kläder är förebehållna vissa människor med vissa kroppar.

Om American apparel

Jag känner att jag måste få skriva lite om American Apparel. Denna omåttligt populära hipsterklädkedja som säljer alla möjliga former av små, tighta, korta och genomskinliga kläder. Men alltså, vad är grejen med deras modellbilder egentligen? Är det bara jag som tycker att de känns, tja, rätt obehagliga? Rentav pornografiska? Och varför finns det så MÅNGA bilder av vissa plagg? Hela bildserier med olika unga flickor (vissa ser ut som 14!) som poserar i plagget, t ex en jumpsuit helt i spets? (Den här, t ex!) Jag förstår inte!

Jag inser att detta debatterats tidigare, men jag undrar, vad tycker ni som läser här ibland? Tycker ni att jag är en trist moralkärring som inte klarar av lite naket, eller tycker ni också att bilderna går över gränsen?

Festival!

I helgen var jag och sambon på festival. Inte på Roskilde, som man skulle kunna tro eftersom det var samma helg, utan på en liten hippiefestival utanför Växjö. Där är alla välkomna, barn som vuxna, tonåringar som pensionärer, människor som djur, och det gillar jag! Åldersblandade festivaler är de bästa tycker jag.
Det här hade jag på mig en dag, är det hippiefestival så är det!:
Klänning från Indiska
Skor från H&M
Väskan har min svärmor köpt till mig i Israel. Den är min ständiga följeslagare!

Lite fler bilder från festivalen

Kille som släpar ved till pizzaugnen. Alltså, pizza bakad över öppen eld, det är fantastiskt.

Det fina, men lite risiga, boningshuset på gården

Mycket skrot att fota, titta på, förundras och förfasas över

Många lustiga byggen

Jag lyckades!

Jag lyckades, efter många om och men, välja två klänningar från ASOS rea, till en sammanlagd kostnad av 33 pund. Nu väntar jag med spänning på paketet.

Den uteblivna aktiviteten här de senaste dagarna beror på festival och alla de förberedelser som hör där till. Bilder kommer! :)

I want it all

Ibland kan jag känna att om jag inte kan få allt, då vill jag inte ha något. Apropå inlägget nedan alltså. Jag har råd att unna mig ett eller två plagg, men jag kan inte välja, och när jag lyckats välja känns det inte roligt längre. Helkonstigt.