Jag VET, det är mer än lamt att ursäkta sig för sin uteblivna bloggaktivitet, men jag kan inte låta bli. Kan inte fatta att tiden kan gå så fort! Hursomhelst; jag har börjat på en ny kurs, genusvetenskap, och jag läser som en liten gnu. Har skitkul, men väldigt lite tid över för bloggen.
Dessutom går jag igenom Stora Stilkrisen. Vem är jag? Vem vill jag vara? Och vad är rimligt att uppnå utan att ruinera sig? Ett av de uttalade syftena med den här bloggen var att försöka få syn på min egen stil, men jag känner mig bara mer förvirrad än någonsin! Jag finner mig själv dras till ungefär ALLT, men jag tror mig ha lyckats utröna tre huvudströmningar:
-
Edgy
Här faller många kategorier ihop till en, men kort sagt kan man väl säga att den här kategorin utgörs av mörka, mustiga färger, oversize, platåskor, stora smycken, parkas, udda skärningar etc. Hårt och skulpturalt, typ.
-
Feminint
I direkt motsats till föregående kategori så består den här kategorin av starka färger, femtiotalsklänningar, prickigt, blommigt, rutigt, fluff i kjolen, svepande eyeliner, rosiga kinder, ballerinaskor och små söta koftor och jackor.
-
60-tal
Under sista kategorin faller min faiblesse för 60-talet ihop med allmänt mönstrade och bohemiska plagg. Här gäller stora örhängen, mönstrat, korta klänningar (gärna med trekvartsärm), platta skor, båtringning osv.
Som ni ser går de två senare kategorierna in lite i varandra. Fram tills den här hösten är det främst de två senare kategorierna som jag varierat mellan och kombinerat, med hyfsat framgångsrikt resultat. Det är snarare intåget av den första kategorin som sabbar allt. Jag äger mycket få plagg som skulle kunna betecknas som edgy, och det är väldigt svårt att en ginghmrutig klänning att ens se lite edgy ut, eller passa ihop med ett par platåskor och en oversize parkasjacka. Men samtidigt bara ÄLSKAR jag det edgy, men jag har ju inte råd att köpa en helt ny garderob. Vad gör man? Jag får inte rätsida på det.
