OOTD 19/12

Igår var jag ute med några gamla kurskamrater och drack vin, och då hade jag på mig det här! Hann inte ta några snygg-bilder så ni får nöja er med den här konstiga posen :) Jag kände mig snygg iallafall! Dalmatinklänningen knep jag på Tradera för 130 kr, och den har helt otippat blivit en favorit. Jag trodde inte jag skulle gilla den SÅ mycket, men det gör jag!

Klänning: H&M
Skärp: Kappahl
Örhängen: Indiska
Strumpbyxor: H&M
Skor: Asos

Länkkärlek: The nearsighted owl

Jag upptäcker hela tiden nya fatshionbloggar och jag slås av vilken otroligt stor mångfald det finns. Så himla kul! Det finns verkligen fatshionistor för alla stilar och smaker där ute. The nearsighted owl upptäckte jag häromdagen och det är en blogg och en kvinna helt i min smak: färgglad, quirky, med inslag av feminism och handarbete. Jag älskar hennes hår och blir tokinspirerad att bleka skiten ur mitt hennahår och färga det lila. Vi får se hur det blir med det.

Älskar hennes hår!

Bara så cool.

Inspirerande färgkombo

Diademet har hon gjort själv! Hur fint som helst.

Alla bilder lånade från The nearsighted owl.

Musikhjälpen 2012

Vi är några fatshionistor som startat en insamling till förmån för Musikhjälpen! In och skänk pengar med er nu så att barnen i slummen kan få rent dricksvatten. Jag har skänkt en slant och kommer förmodligen skänka mer innan veckan är slut. Heja heja, we can do it! :)

Här är insamlingen!

New shoes!

Är popig och svår

Krumbuktar mig, för er skull såklart <3

<3 (ignorera stöket i bakgrunden!)

Jag har nya skor! Jag insåg att jag glömt visa upp dem. Dessa är det. De är så himla, himla fina. Apropå skor så har jag verkligen hatat att köpa skor i mina dar. Jag har ganska stora fötter, breda och med höga fotvalv. Och förr ville jag bara ha smala, nätta och gulliga skor. Försök hitta det till en klumpfot! Det är fan omöjligt. Nu har jag dock ändrat smak vad gäller skor, vilket gör det mycket enklare att shoppa. Creepers t ex, skitbra för mina fötter! Ballerinaskor, släng er i väggen säger jag.

Hursomhelst. Jag köpte dessa i storlek 41, vilket är den storlek jag brukar köpa, och de sitter jättebra. Lagom breda, lagom höga, tillochmed snyggare i verkligheten än på bild. Det enda jag har att invända mot här är att de känns VÄL billiga för att kosta över 400 kr. De är extremt lätta, sulan är av skumgummi och det svarta tyget med sammetsyta känns väldigt tunt. Förmodligen inga skor man kan använda varje dag, om man inte vill slita ut dem direkt vill säga. Men som festskor tror jag de funkar utmärkt! Platån är dessutom lagom hög så man slipper bryta benen om man trampar snett.

Klänningen är för övrigt från Lindex, och bältet från Cubus.

Att bryta normen

Det är inte ofta jag ligger sömnlös om nätterna, men när jag gör det så brukar jag nästan alltid börja grubbla. Vilket inte precis gör det lättare att sova. Inatt funderar jag på det här med att bryta normen respektive inordna sig i den. Jag tänker på hur det är att vara tjock, men också att vara kvinna. Hur  det kommer sig att jag trots allt valt att bryta många normer vad gäller både kropp och kvinnlighet; jag rakar mig inte, jag är fet, jag är fet och jag bryr mig inte om att försöka sluta vara det. Och så vidare. För visst kan det vara jobbigt att bryta normer, man kan få mycket skit från alla möjliga håll. Men när jag tänker på det så har det ändå, för min del, varit mycket lättare än att hela tiden försöka förhålla och anpassa mig till den nyckfulla normen. För grejen med att inte tillhöra normen men samtidigt desperat försöka behaga den är att den närsomhelst kan vända sig emot dig. Du kan vara en sjukt duktig tjockis, som aldrig tar en bulle på eftermiddagsfikat eller bär bredrandigt. Det spelar ingen roll, för du är ändå tjock. Det är samma sak som att vara kvinna; hur mycket du än försöker vara "one of the boys", genom att dra sexistiska skämt eller lyssna på Stora Manliga Genier som Bob Dylan så kommer du likförbannat alltid att vara tjej. Och närsomhelst kan det vändas emot dig. Närsomhelst kan sexismen eller fettföraktet vändas mot dig.

Därför har jag istället försökt bryta mig fri från normen och försökt skapa mig en egen norm, ett eget ideal, tillsammans med andra. I olika fatshiongrupper på nätet gör vi just det; vi spottar normen i ansiktet och väljer istället att skapa en egen norm. Precis som jag vägrar ställa upp på att endast män kan vara Stora Konstnärer så vägrar jag ställa upp på att endast den som är smal kan vara vacker. Istället skapar vi ett eget universum, jag och hundratals andra tjocka tjejer, där kroppsformen "säl" inte är något negativt, där kurvor inte bara betyder bröst och rumpa, och där vi delar med oss av alltifrån vår ångest till våra dubbelhakor och ryggvalkar. För hur jag än gör så kan jag aldrig passa in i normen, så varför ska jag ens försöka? So what om folk tycker jag är asful i min bodyconklänning? So what om någon tycker jag är dum i huvudet som ägnar mig åt såna patetiska kvinnosysslor som bakning och sömnad? Det rör mig inte ryggen, för jag har ett nätverk, olika nätverk faktiskt, ett där handarbete inte är något fult och inget slöseri med kvinnokraft och definitivt ingen motsats till en radikal feministisk kamp, ett annat där min tjocka mage möts av jubel och hejarop. Nu retar vi skiten ur fettfobikerna och kvinnohatarna och bara geggar in oss totalt!

Jag har ingen lust längre att säga "titta, jag är precis som ni!". Jag vill hellre vara precis den jag är, hur fel, annorlunda eller konstig jag än må vara, och bli accepterad för det. Kan jag inte få det, då vill jag heller ingenting ha. Jag nöjer mig inte med lillfingret, jag vill att någon ger mig hela handen. Annars får det vara.

Addictive

Japp, 3 dagar på Pinterest och jag är officiellt beroende. Det är liksom alla bra sorters porr på samma gång; inredningsporr, klänningsporr, DIY-porr och trädgårdsporr. Och allt är så vackert! Som balsam för sinnet och själen. Underbart.

Önskelista

Jag önskar mig nästan alltid bara praktiska saker. Jag är själv redan så bra på att unna mig fina klänningar och annat lull-lull, så när det är dags att distribuera önskelista så tänker jag rejält och praktiskt. Nya, supersköna trosor, så att jag kan rensa ut några gamla obekväma, sköna vintervärmare, men också lite vardagslyx i form av en ny Body butter och en pysselattiralj. Vad önskar du dig?

Ett gäng rejäla trosor från Twilfit

Body butter med doft av persika, från Body shop

Yo-yo maker Large från Stoff och stil

Med en yo-yo maker gör man såna här! Bild härifrån

Mamelucker i stickat siden från Twilfit. För att hålla stjärten varm under kjolen i vinter!

Ullstrumpor, t ex dessa från Naturkompaniet

Pinterest

Nu finns jag även på Pinterest för den som är intresserad! Här!

Bild härifrån

För närvarande samlar jag mest på fina DIY-projekt, som det ovan till exempel. Himla fint och inspirerande tycker jag.

Senast sytt

 

 

 

 

 

Från det här..

Till det här!

Det här otroligt fina, kraftiga retrotyget har legat i mina gömmor i flera år, ända fram tills jag i helgen grävde fram det och tog med det till ett symöte. Jag blir oftast som mest ambitiös och noggrann när jag syr ihop med andra människor, så därför tog jag äntligen mod till mig i lördags, och satte saxen i ett av mina absolut finaste tyger. Naturligtvis rådfrågade jag min fina fatshionchatt-grupp på Facebook först! Jag undrade om jag var tråkig som tänkte sy ytterligare en klänning med avskuren midja och vid kjol, men de flesta verkade tycka som jag; att det är en superb modell, och att det passar bra med en enkel modell till ett såpass mönstrat tyg. Vi kom överens om en ärm också, men det funkade tyvärr inte så bra med tygets stelhet, så det blev ärmlöst till sist ändå.

Kjolen är motveckad hela vägen runt, och 265 cm i nederkant. Livet är kantat med snedslå som jag handsytt fast på insidan, för att slippa synliga sömmar. Jag har ju vanligtvis inga problem med sömmar, men är det ett såhär fint tyg, då vill jag ha förstklassig sömnad också! Även fållen ska handsys fast, på bilden är den bara nålad.

Jag är himla nöjd med den, kanske för att jag verkligen tog mig tid att göra den riktigt fin, med motveck och handsydda fållar. Jag är också väldigt glad att jag äntligen vågade göra något med ett tyg som jag tjuvhållit på i flera år; ett tyg som är alldeles för fint för att ligga ihopvikt i en låda!

Creepers, igen

Det blev dessa istället. Guldnitar liksom. Svårt att säga nej till det!

Creepers

Från New Look, som just nu har 25% på utvalda skor, t ex allihop ovan!

Det är intressant hur otroligt lättpåverkad man är vad gäller mode. Hur ful jag än tycker en trend är i början, så slutar det mycket ofta med att jag tokgillar den i slutändan ändå. Creepers är ett bra exempel, från att ha varit de absolut fulaste skorna jag sett, till att ligga högst på min önskelista. Konstigt det där. Frågan är bara vilken färg man ska ha? Basic svarta? Crazy leopardmönstrade? Eller vita, som jag inte kan bestämma mig för om de är snygga eller fula?

Köpenhamn

Jag var ju i Köpenhamn i förra veckan också ju! Med Thina, Carin och Emelie. Vi var på konsert, och inte vilken konsert som helst, utan Gossip!! Med den fantastiska sångaren tillika tjockisikonen Beth Ditto. Det var fantastiskt. HELT jävla otroligt bra, och Beth var så jävla cool, snygg, rolig och jättekort.

Här är jag och Thina på Istedgade, gatan som låg precis bredvid vårt hotell. Jag står och blundar i min nya kjol från Asos. Kan rekommendera den, här finns den!

Bettan <3

Thina har naturligtvis också bloggat om detta, här! Och bilderna har jag lånat därifrån.

Polkadots

Jag har sju plagg sparade på Asos. Fyra av dem är prickiga (ovan). Jag kan inte hjälpa det, jag dras ohjälpligt till prickigt. Varje gång! Och så prickig mesh, petrolblått, vinrött och prickar kombinerat med blommor. How could I resist?

Från vänster:
Svart i mesh med sammetsprickar
Petrolblå och vinröd med trekvartsärm
Prickig med blommig nederkant

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; Asos, ni tar död på mig. Det fina med Asos är också att de tycks ha designat med min kropp i åtanke, för allt därifrån sitter fan som en smäck på mig. Och det är ytterligare en bidragande faktor till varför jag gärna spenderar mina pengar där.

OOTD 12/11

Och första gången någonsin som jag bär pennkjol faktiskt.
Pennkjol från H&M+ (den här!)
Linne från New Look
Kofta från H&M
Bälte från Lindex

Tack!

Jag måste bara ta tillfället i akt och tacka för alla fina ord jag fick på mitt inlägg om min väg in i fatshionrörelsen. Ni ska veta att jag är så innerligen glad för varenda läsare jag har, och att jag blir helt löjligt glad när jag får kommentarer. Det var dessutom en lite jobbig post att skriva, men samtidigt så himla intressant att gräva i sitt inre och hitta sånt man nästan förträngt. Därför blir det så extra fint när man får kommentarer med hejarop och folk som känner igen sig!

Det är som om att den där världen öppnar sig på nytt varje gång; jag är inte ensam! Det finns fler som haft snarlika erfarenheter, och vi är många. Det är provocerande och trösterikt på samma gång. Som Charlotte skriver: "Våra liknande erfarenheter visar ju också på hur systematiskt det är - Självhatet hos tjocka, hur "den goda tjockisen" verkligen är en realitet. Skit att det är så - Bra att vi upptäckt det".

Jag säger som jag sagt förr; gråt inte, kämpa!

Leverans från ASOS

Den här lilla godingen kom med posten idag från ASOS! Den ser sjukt oansenlig ut på sidan, men är rätt så fabulös i verkligheten faktiskt. Jag gillar verkligen deras tulpanklänningar! Eftersom jag inte har någon rumpa till vardags så är det kul att äga några klänningar som ger mig lite mer ass. Jag har tre tulpanisar från ASOS som kommer fram när jag vill ha lite mer vavavoom i vardagen! Ett bra tips till andra äpplen där ute.

Tekniskt sett skulle jag säga väl att min kroppsform har mer gemensamt med en säl än ett äpple, men ni fattar poängen. :)

Hur jag upptäckte fatshion och blev en lyckligare människa

Häromdagen funderade jag över hur jag egentligen kom i kontakt med det som har kommit att kallas för fatshionrörelsen. Det som idag är en så stor och viktig del av mitt liv, men som en gång var allt annat än självklar. Av någon konstig anledning så dök det, just då, upp en massa minnen som jag inte visste att jag hade. Så här kommer det; hur jag upptäckte fatshion och blev en lyckligare människa! Varning för mycket text och lite bilder. Jag var ingen linslus när jag var yngre, kan man säga.

16 år

Det hela började när jag gick i gymnasiet. Jag läste hantverksprogrammet och jag ställdes för första gången öga mot öga med min kroppsstorlek på ett väldigt konkret sätt; genom att jag behövde mäta min kropp för att kunna sy kläder till den. Möjligheten fanns att sy i en annan storlek, men någonstans ville jag ändå sy till mig själv. Så jag bet i det sura äpplet, och den eftersmaken tog mig lång tid att komma över. Jag hade aldrig behövt konfronteras med min kropp på ett så konkret sätt. Jag hade gjort mitt bästa för att gömma den, ignorera den, inte tala om den, absolut inte säga till någon att den var tjock för då skulle ju folk få veta! Jag skämdes, helt enkelt. Min kropp var ett tabu, något skilt från mig själv som jag helst inte ville kännas vid.

En stor anledning till att jag sökte till hantverksprogrammet var för att jag ville lära mig sy mina egna kläder, men på den tiden hade det ALDRIG fallit mig in att klaga över affärernas utbud. Det hade aldrig föresvävat mig att jag hade rätten att göra det.

Därför blev mitt första möte med fatshionvärlden och plus-size-bloggarna en väldigt kluven historia. Det var med skräckblandad förtjusning som jag läste vissa bloggar. Kan man göra sådär? FÅR man se ut så? För i min lilla, lilla tonårsvärld så fanns bara jag. Jag var den enda feta tonårstjejen på jorden. ALLA andra var smala. Att för första gången se andra tjejer i min storlek, som också gillade mode, det var mer än jag kunde förstå. Och det väckte frågan; är jag en av dem? Jag visste ju att jag var tjock, men jag hade ägnat hela livet åt att förneka det, dölja det, passa in.

Det var lite som när jag insåg värdet av systerskap. Ni vet hur man fostras in i att racka ner på andra tjejer, i synnerhet brudiga sådana? Det är precis samma sak med tjocka. Man fostras, smal som tjock, till att tycka att trycka ner tjocka. Feta är äckliga, onormala. Är man fet får man absolut inte solidarisera sig med andra feta! Och det är samma sak som tjej; att solidarisera sig med andra tjejer, säga att man inte behöver killar, DET är så in i helvete provocerande. Därav min kluvenhet inför detta fenomen. Skulle jag kunna vara en sån tjej, en sån som kallade sig själv tjock utan att skämmas, som stod på barrikaderna? Eller ville jag hellre fortsätta förneka min vikt, förneka min underlägsna position som samhället gett mig, och snällt finna mig i att bli diskriminerad, hånad och marginaliserad? Fortsätta säga "nej tack, jag försöker tänka på vikten", som en duktig tjockis? Allt för att få vara med.

I början lutade det nog åt det senare. Men jag kunde inte hålla mig borta från bloggarna. De lockade mig. Någonstans undrade jag nog; hur KUNDE de? Hur VÅGADE de?

Jag fick tips om forumet Kurvigheter och gick med där. Tyvärr hade forumets verkliga glansdagar varit något år tidigare, men det var fortfarande aktivt, och en hel värld öppnades för mig. Herregud, jag var inte ensam! Det fanns andra! Jättemånga! Jag var överväldigad. Jag hade ingen aning. Jag började lusläsa varenda forumtråd, startade en egen outfit-tråd där jag fick så mycket pepp att jag växte flera centimeter. Jag började, för första gången, se på tjocka på ett annat sätt. Istället för att se tjockisar i snygga kläder, så såg jag vackra människor. Människor som inte var snygga trots sin vikt, utan bara snygga helt enkelt. Mina perspektiv förändrades. Jag började trean i gymnasiet och jag bestämde mig för något oerhört radikalt i mina ögon; jag skulle designa och sy en plus-kollektion som projektarbete. Kollektionen var inget mästerverk precis, den bestod i princip av kläder-jag-gillar-och-vill-ha, snarare än att ha en tydlig röd tråd. Men för första gången vågade jag ifrågasätta butikernas utbud; varför fanns inte det jag ville ha att köpa?

Våren 2008, samma vår som jag tog studenten, så träffade jag min nuvarande sambo. Jag hade haft förhållanden innan, men det här var annorlunda. För första gången insåg jag att min kropp var möjlig att tycka om. Först när jag hade insett det själv, insåg jag att även andra kunde tycka om den. Mitt självförtroende ökade enormt.

18 år

19 år

Och sen dess har det rullat på. Jag slutade en gång för alla att prenumerera på Elle och Damernas värld. Jag blev feminist. Jag började kalla mig tjock. Jag insåg att vikt inte är det allvarligaste i livet. Jag började läsa fler och fler plus-bloggar, den skräckblandade förtjusningen hade ersatts av enbart förtjusning. Jag började handla kläder från utlandet, det blev roligare och roligare att shoppa. Jag försonades med min kropp. Började tillochmed tycka om den. Jag slutade undvika kameror.

Det har varit en lång resa. Jag har gått upp säkert 20 kg på vägen, jag har ingen aning för jag vägde mig inte mellan 12 och 18 års ålder, men idag tycker jag bättre om min kropp än jag någonsin gjort förr. Jag är en del av ett stort nätverk av tjocka tjejer som är trötta på stigmat, trötta på fula omoderna kläder. Idag är jag en jävligt arg och högljudd tjockis. Glåporden har blivit färre och färre ju mer självsäker jag blivit. Jag brukar "outa" mig själv som tjockis redan tidigt i mina relationer med människor, så att de ska veta vart jag står. Att jag inte talar om mig själv som tjock för att få medlidande kommentarer som "Du är inte tjock, du är ju jättefin!". Ja, jag är fin. Jävligt fin faktiskt. Men jag ÄR tjock, fet rentav. Jag väger tresiffrigt. Och det är faktiskt helt ok. Idag är jag vän med min kropp, även om jag såklart också har dåliga dagar då jag bara vill gömma mig under täcket. Idag ser jag inte längre min kropp som separerat från mitt jag, ett objekt separerat från mig själv som jag ska trimma, fixa, och förbättra. Min kropp är jag. Min kropp är min. Och den duger precis som den är.

ASOS - your'e killing me

 ASOS har så mycket fint just nu att jag blir helt tokig.

Tjockisrutan - go fuck yourself

Inte nog med att Ellos överhuvudtaget säljer den här tröjan:

De föreslår dessutom att den skulle kunna matchas med följande plagg, och här känner jag att det är motiverat med en skärmdump för annars kommer ni tro att jag ljuger:

Det vill säga:

Tack Ellos! Och grattis, ni har återigen visat med all önskvärd tydlighet varför en tjockis bör take hew business elsewhere.

OOTD 24/10

Idag kände jag mig riktigt piffig, för första gången på flera dagar. Outfiten är väldigt inspirerad av årstiden. Jag älskar ju hösten, alla färger och det faktum att man kan ha kläder i lager, vilket öppnar upp för massa härliga färgkombinationer. Idag öste jag på med alla mina favoritfärger den här hösten; senapsgult, vinrött och petrolblått.

 

Jag har på mig:

Strumpbyxor från H&M
Kjol från Cellbes, köpt på klädbytardagen i somras (är för närvarande besatt av den här kjolen, den är den perfekta svarta baskjolen!)

Bälte från Lindex

Blus från Evans

Kofta från H&M

Jacka från Domino Dollhouse

Scarf från Indiska

Blusen är lite ny. Jag har funderat på att köpa den ända sen den kom in, men tänkte att den kanske skulle bli tantig. Men sen kom den på rea och då chansade jag, och nu älskar jag den så mycket att jag körde borgarkärringstilen hela vägen idag, med pärlörhängen och allt. Och tro det eller ej, men jag gillar't.

Fancy klädbytardag!

Så var det dags för ännu en Fancy Fatshion-träff för Göteborgsområdet. Och även denna gången var det supertrevligt, ja, det var ren och skär glädje faktiskt. Man umgås samtidigt som man shoppar, och man peppar varandra till tusen. När jag kom hem var jag trött, men ändå full av energi tack vare alla härliga kvinnor. Vilken grej.

Jag irrade runt i tights och linne och rafsade i alla fantastiska klädhögar, blev förvirrad, provade, provade igen, rafsade lite till. Det var härligt. Och trots allt detta hann jag även fika den här gången! Himla fint. Jag sålde flera gamla garderobsfavoriter också, så nu kan de göra någon annan glad istället för att ta upp plats i min garderob.

Det här fyndade jag:

Grön och skön tunika från Gudrun Sjödén från början. Underbar färg som tyvärr inte ville fastna på bild.

Fantastisk mönstrad klänning som heller inte gjorde sig så bra på bild hemma hos mig. Men fin.

Skön svart långklänning. Bra basgrej!

Orange tunika. För en tia! Och orange kan man ju inte få för mycket av.

Strumpbyxor köpte jag också, det är alltid bra att ha. En finfin dag var det!

Statement earrings

Från vänster, 1, 2, 3& 4

Jag älskar ju örhängen, och ett par riktigt maffiga som någon av dessa ovan tycker jag förgyller vilken outfit som helst. Kanske i synnerhet en enkel outfit, där man låter smyckena spela huvudrollen. Mina favoriter är nummer 3.

OOTD 11/10

Idag är jag ett litet höstlöv!

Här ser man hur blek jag har blivit också. Den lilla sommarbrännan försvann jädrigt fort.

Hursom, det här har jag på mig idag:
Parkas från Monki
Halsduk från Indiska
Klänningen har jag sytt själv
Bälte från Lindex
Kofta från Monki
Strumpbyxor från H&M

Ibland syr jag..

Fint fickfoder

..Och då kan det se ut såhär! Båda klänningarna sydde jag i helgen, fast den övre var lite påbörjad sen tidigare. Känner mig otroligt flitig! Synd bara att jag egentligen borde ha läst kurslitteratur. Varför vill man alltid göra det man inte får? Exempel: Jag pluggar ju till slöjdlärare, men när jag pluggade slöjd så var jag inte alls såhär sugen på att sy. Nu när jag läser en teoretisk kurs så kan jag inte tänka på annat! Har sytt båda klänningarna ovan, två börsar, sprättat bort en ärm på en klänning samt kortat av en klänning och en kjol. Bara den senaste månaden. Ett sällan skådat sy-flit från min sida. Nåja, jag glädjer mig ändå. Kreativitet är till för att tas tillvara! Det vore stort slöseri med lust att låta bli.

Som ni ser så gillar jag retro. Väldigt mycket. Den här sorters mönster görs liksom inte längre! Stormönstrat, prunkande, fantasifullt. Idag är de flesta mönster så små tycker jag, så korta rapporter och så minimalistiska. Båda klänningarna är gamla påslakan, det nedre är ett som jag färgat själv faktiskt. Det var vitt och korallrosa från början.

Kitsch

Alltså, är den fin, eller bara för kitschig? Jag lutar åt kitschsnygg, men jag vet inte. 25 pund kostar den iallafall, här.

Wishlist

Lite saker jag vill ha från Asos just nu. Tyvärr behöver jag köpa något så tråkigt som en ny dator, så jag behöver hålla i pengarna den här månaden. Men man behöver ju något att drömma om också :)

Klänning
Skärp
Tygpåse
Skor

Samma plagg, olika kroppar

Bild

Den här finfina jackan i storlek XS/S från Monki tycker jag är lika fin på tjejen ovan, som på en knubbis som mig (nedan). Jag gillar oversize, men jag vill ha det lite lagom. Därför tycker jag att den här jackan i storlek XS/S med ett bystmått på 160 cm är alldeles lagom till min 130 cm byst. Lite bylsig, men inte jättestor. Och vinröd! Höstens stora trendfärg som jag riskerar att förköpa mig på om jag inte är vaksam. Favoritfärgen just nu.

Halsduken är från H&M, och även tunikan som sticker ut under. Sammetsleggingsen är från Zizzi, köpta förra året.

Här köper man jackan!