I min varukorg - Asos

Åh, vad det finns mycket fint på ASOS just nu! Ovan är alla plagg jag sparat under fliken "save for later". Ett perfekt tvärsnitt av min klädstil skulle jag säga. Det vill säga: ett helt osammanhängande mish-mash av allt jag tycker är fint. Den fransiga kimonon tycker jag är helt fantastisk, men om jag mot förmodan har råd att köpa något så blir det nog klänning nummer 1 eller 5. Varför ska det alltid finnas så mycket fint när jag har dåligt med pengar? Orättvist.

Skärptips!

Det här fina skärpet finns på Cubus just nu i 5 färger upp till storlek XL. Största storleken passade mig utmärkt, men det passar garanterat större också om man gör fler hål, för av någon anledning så satt första hålet minst 20 cm in på skärpet. Märkligt, men ett väldigt fint och prisvärt skärp för 79 kr.

Sommar 2012

När jag gick i gymnasiet så brukade jag "kartlägga" min klädstil inför varje ny modesäsong, eller åtminstone för våren och hösten. Då brukade jag fundera på vilka färger jag gillade just då, vilka nyckelplagg som jag "behövde" köpa och vilka skärningar jag skulle hålla utkik efter. Uppenbarligen hade jag alldeles för mycket fritid back then, men det var ändå ganska smart! Risken är ju att man när våren kommer går helt bananas på alla fina vårkläder och shoppar helt ostrukturerat, vilket gör att det man köpt sen varken passar med ens övriga garderob, eller med varandra. Om man istället kartlägger redan innan vad man vill ha och hur man kan komplettera sin redan existerande garderob för att få den stilen man vill ha, så kan man ju spara en hel del pengar.

Fina Hanna fick mig att ta upp den här sysselsättningen igen genom sitt collage för sommaren 2012.

Lite såhär vill jag se ut sommaren 2012:

Den turkosa klänningen, den lilla gröna väskan (hittar den dock inte på hemsidan längre), Marni-väskan, det gula armbandet, läppglanset i form av en apelsin och den rosa klänningen från H&M
Den snyggsnygga acid-washjackan från 17 sundays
Den randiga klänningen från Asos Curve
Och den orangea koftan från Lindex

Jag har länge känt att min stil behöver en färginjektion. Jag älskar färg, men när man är tjock är risken att man ändå kommer till provrummet med en bunt svarta klänningar när man är ute och shoppar, helt enkelt för att det inte finns så mycket annat. Men i år finns det en hel del färg, och framför tänker jag mig att jag ska sy en del själv. Jag tänker mig någon slags eklektisk mix av starka färger som rosa, orange, gult, grönt och turkost och mönster som randigt, prickigt och batikfärgat. Bohemiskt, barnsligt, färgglatt och kul. 60-tal och 80-tal, korta klänningar, stora smycken, rufsigt rött hår, platta skor, mönstermix och färgmix.

Dock, när jag tänker på detta så inser jag att det ser ut som att jag gör en försenad tonårsrevolt, alternativt försöker bli Kitty Jutbring. Men det bjuder jag på. Jag gillar Kitty Jutbring!


Ps! Jag håller på med en DIY som jag tror kan bli ganska fräsig!

Senaste inköp

Ny sminkneccesär från H&M. Den var så ärtig att jag inte kunde motstå. Men efter detta får det bli mycket sparsamt med shopping, för den 29:e mars åker jag till Italien och hälsar på min syster! <3

Hibiskus + nagellack

 Min hibiskus blommar i köksfönstret nu. Måste titta lite på den varje dag för att den är så fin.

Och jag sportar turkosgröna naglar. Jag är hemskt ovan vid nagellack och tycker ofta att det ser konstigt ut på mig, men jag har, som ett led i att bli mer färgglad, börjat försöka vänja vid mig kulörta naglar. Lika bra att gå all in från början då, tänkte jag. Nagellacket kommer för övrigt från H&M.

Om kroppsbehåring

Och så var det det här med kroppsbehåring igen. Nog för att jag redan innan visste att det kan vara provokativt att inte raka sig, t ex blev jag utstirrad i mataffären i somras när jag hade klänning och bara, orakade ben. Men att det skulle bli en så total skitstorm mot ett event på Facebook (Ta håret tillbaka!), att en del tillochmed skriver till folk som lagt upp bilder att de inte förtjänar att leva, det hade jag faktiskt inte kunnat förutspå.

Det är så många saker med det här som är sjukt att jag knappt vet vart jag ska börja. Men jag tror jag börjar med det faktum att många som är negativa till att kvinnor väljer att inte raka bort sin kroppsbehåring menar att det är en helt oviktig fråga och att feminismen borde kämpa för viktigare saker. Men om det nu är så himla oviktigt, varför tar man sig då tid att gå med i FB-eventet och kommentera varenda jävla bild med "du är så jävla ful" eller "åh, fy fan vad du är äcklig"? Och inte nog med det, man fortsätter sedan att försvara sin ståndpunkt med helt idiotiska argument som "om man är så dum att man lägger upp en sån här bild på facebook så förtjänar man att bli mobbad". Det här är alldeles uppenbart inte en oviktig fråga, varesig för oss håriga feminister, eller för de som hatar oss.

För feminismen är det i mina ögon en oerhört viktig fråga, och jag tycker att den här debatten ytterligare har förstärkt betydelsen av den, för den visar vilket oerhört starkt tryck det ligger på kvinnor idag att inrätta sig i ledet och sträva mot skönhetsnormen. Och den visar med all önskvärd tydlighet att de som menar att det här trycket inte finns är helt ute och cyklar. Men det handlar inte bara om kroppsbehåring, i förlängningen handlar det här om alla de drastiska åtgärder som kvinnor tar till för att passa in i normen, och i ytterligare förlängning handlar det om alla kvinnor vars beteende går överstyr och slutar i ätstörningar och självskadebeteende.

Vidare tycker jag det är skrämmande hur många som har inställningen att det är fritt fram att mer eller mindre trakassera kvinnor som inte rakar sig/lägger upp en bild på sin håriga armhåla, att de får "skylla sig själva" för att de är så äckliga och dumma. Det gör nästan att jag undrar varför inte mobbning är vanligare än det redan är.

Även om jag inte tycker att någon människa har rätt att diktera någon annans utseende, så kan jag ändå acceptera att folk gillar olika saker. Jag kan acceptera åsikten "jag vill att min tjej/kille rakar sig" eller ännu hellre "vi har en överenskommelse i vårt förhållande där vi rakar oss för varandra". Gott så. Men jag kan inte varken acceptera eller förstå att man känner behov av att diktera för ALLA kvinnor hur de ska se ut, och att man gå fullständigt bananer i kommentarsfältet på ett facebook-event för att inte alla kvinnor på hela jorden väljer att raka bort sin kroppsbehåring. Det är enbart sinnessjukt.

Det är också otroligt spännande att vissa människor inte ens i sin vildaste fantasi kan föreställa sig att det finns kvinnor som helt enkelt inte bryr sig om sin kroppsbehåring. Som har ett helt neutralt förhållande till den. Och att det dessutom finns både män och andra kvinnor som inte bryr sig om huruvida hon har hår under armarna eller ej. Jag har t ex välsignats med en man som inte kunde bry sig mindre. En tjej frågar en bekant till mig som lagt upp en bild:

"Men då undrar jag va det som hänt en människa så att man blir så deprimerad att det inte längre går att raka sig under armarna?".

Så, om man är djupt deprimerad och typ inte går utanför dörren på morgonen utan spenderar dagarna i sängen med en chipspåse, då är det nästan ok att låta bli att raka sig. Men inte annars!

Något som också fascinerar mig i största allmänhet är det här med smuts och äckel. Äckel inför något handlar inte främst om vad det är, utan om var det befinner sig. Hår på huvudet ska man ha mycket av, men så fort hår befinner sig någon annanstans (i maten, i en kvinnas armhåla), så är det fruktansvärt äckligt enligt vissa. I ett samhälle där renlighet och hygien är allt så är det ett oerhört effektivt sätt att stigmatisera något genom att kalla det ohygieniskt eller äckligt. Det görs med hår, men också med fett.


Alltså, det här gör mig så matt, ledsen och bedrövad. Men någonstans är jag ändå glad att det kommit upp till ytan igen, för det här ger mig så mycket vatten på min kvarn att jag knappt vet vart jag ska göra av det. Det har också övertygat mig om att odla mitt kroppshår som aldrig förr, även om den massiva mängden bilder av hårlösa kvinnokroppar förmodligen alltid kommer dominera över mängden bilder av håriga kvinnokroppar, så kanske det ändå kan omvända någon. Till slut kanske folk inte längre orkar käfta emot, och då är iallafall en liten seger vunnen.

Gråt inte, kämpa!

Senaste inköp

De här skönheterna klickade jag hem idag (från Boden), fast jag egentligen var på jakt efter en snygg regnjacka, och trots att jag försöker mig på ett litet köpstopp (det har gått ganska bra hittills faktiskt!). Men hur ofta hittar man gröna skor med prickar i storlek 41? Inte ofta enligt min erfarenhet, så jag var bara tvungen. Dessutom ska Boden enligt ryktet ha god kvalitet, vilket knappast kan sägas om de tjogtals tygskor jag köpt på diverse klädkedjor de närmaste åren.. Tror nästan jag ska ringa mamma och berätta, hon skulle bli stolt!

Tips till andra storfotingar:de finns även i storlek 42! :)

Idag

 Tog en promenad i det fina vädret (13 grader!!). Här har vi utsikten från Redbergsparken. Inga blomsterängar precis, men fint i all sin ruffighet.

 Sen tog jag vagnen in till stan och provade en klänning på Åhléns. Typiskt blommigt tält, men fint sådant. Härliga färger. Fina Cicalia har en sån så jag var tvungen att testa.

 Men jag köpte den inte. Den hade passat mig perfekt för typ ett år sen, men jag har börjat snöa in på någon slags kombination av Kitty Jutbring, Betsy Johnson och den fina bloggaren Aenigma, det vill säga 80-tal, fluff och puff + etnoinfluenser. Har lovat mig själv att inte köpa ett enda svart plagg till, t ex. Men tips till andra! Fin, lite 40-tal, lite vintagekänsla. Rymlig storlek och schysst material.

 Den här klänningen fick följa med ut på en svängom. Fortfarande känns den lite kort. Särskilt en blåsig dag! Men åh, jag älskar den. Hade jag fått välja hade jag velat ha ett turkost skärp också, och gula ballerinaskor. Eller leopardmönstrade!

 Jeansjacka! :) Glädjen!

Kom hem och åt fruktsallad på mango, jordgubbar och ananas.

Världens tråkigaste standardsvar från H&M

Flera i Fancy Fatshion-gruppen på Facebook (btw: om du är plus-size och gillar kläder och inte ännu är medlem, bli det!) och även flera kända bloggare har mailat H&M med allsköns välformulerade synpunkter, och vi tycks alla har fått väldigt snarlika svar. Till mig som trogen kund på H&M (tro det eller ej) så sänder det ett väldigt tydligt budskap, att H&M helt enkelt inte är tillräckligt intresserad av någon av våra åsikter för att ge oss ett riktigt, personligt svar. Vidare känner jag att det bevisar att H&M heller inte är intresserade av plusmarknaden, oavsett om den är lönsam eller ej. Snarare känns det som att H&M hellre profilerar sig som ett tjockis-ovänligt företag, än satsar på att göra kläder för alla som vill köpa. Och det tycker jag känns så otroligt unket att jag har god lust att avsluta mitt klubbmedlemskap och aldrig mer sätta min fot i någon av deras butiker.

Men så är det ju det här med att vara tjock; man har inte riktigt råd att vara kräsen. Det finns ett par strumpbyxor på marknaden som jag tycker om, och de har H&M. De allra flesta affärer som säljer strumpbyxor har inte strumpbyxor i 200 den i min storlek. Faktiskt inte en enda, enligt min erfarenhet. Och hur lätt är det då med bojkott? Men just nu känner jag mig så sur att jag tänker överväga det ändå. Åtminstone försöka hålla min shopping på H&M till ett absolut minimum.

Här är iallafall svaret:

"Hej Anna,

Tack för att du mailar oss din värdefulla åsikter. Vi är medvetna om att detta är en aktuell fråga som ofta diskuteras och det är viktigt för oss att ha en öppen och rak dialog kring vårt sortiment med våra kunder. Därför uppskattar vi din synpunkter och frågeställningar.

Det är tråkigt att höra att du blir besviken över att inte alltid hitta din storlek i butik. Då det gäller utbudet av plagg i olika storlekar så erbjuder vi de storlekar som det är störst efterfrågan på. Om vi säljer väldigt mycket av en viss storlek, så finns det mer av den varan och säljer vi mindre så finns det färre av den varan. Det är inte bara de kundundersökningar som vi regelbundet gör som vi baserar detta på, utan vi följer också försäljningen i detalj och tar fram framtida kollektioner och storleksspann utifrån den. Vi ser i dagsläget inte en lika stor efterfrågan på plagg i större storlekar (eller mindre storlekar) och har därför inte möjlighet att ha ett lika brett sortiment att erbjuda i dessa storlekar. Men vi vill att så många som möjligt ska hitta kläder de tycker om hos oss, och hoppas att de allra flesta ska hitta något de gillar och som passar dem i vårt breda sortiment.

När det gäller större storlekar så är vi glada över att ha den nya kollektionen vi kallar H&M+ som erbjuder plagg i storlek 44-54. När vi designar H&M+ ser vi framför oss samma kund/kvinna som handlar av vanliga H&M sortimentet, och därför är en stor del av H&Ms och H&M+s sortiment precis detsamma; färger, print och modeller på plagg.  Kollektion har nyligen bytt namn från BIB till H&M+, just för att visa att vi vänder oss till samma kund. Anledningen till att vi fortfarande kallar kollektionen vid ett annat namn är för att göra det lättare för kunder och för vår personal att hitta plaggen, syftet är att förenkla för kunder och för personal i butik. H&M+ säljs dels på Online men även i vissa butiker.

Om du inte redan är medlem i H&M Club, vår kundklubb, är du mycket välkommen att gå med och där erbjuder vi kundundersökningar.

Ännu en gång, tack för att du kontaktade H&M med dina synpunkter. Vi kommer att vidarebefordra dem till berörda avdelningar.

Trevlig helg!

Vänliga hälsningar

Lisa Larsson

H&M Hennes & Mauritz Sverige AB"

En kort tanke efter att ha läst brevet också; vad menar de egentligen med att de baserar storlekarna på försäljningen? Spontant känner jag att det är svårt att basera utbudet av XL/46 (t ex) på försäljningen av storlek XL/46 eftersom de inte tar in den storleken överhuvudtaget i butikerna.. Ergo: ingen köper 46/XL, vilket då betyder att.... Ingen vill ha XL/46? Är det H&M's logik? Jag skulle inte bli förvånad om så var fallet.

Ett långt mail till H&M

Återigen är H&M's plus-sortiment på tapeten. Ann-Charlotte bloggar om en jacka/kavaj som figurerat i plus-sortimentet men som visade sig vara från det vanliga sortimentet; här, här och här.
Louise bloggar om det faktum att H&M aldrig tar in 46/XL i sina butiker, här. Och Zhine bloggar om besvikelsen över att aldrig få se något designsamarbete för oss tjockisar, här.

Jag har vid flera tillfällen kontaktat H&M och framfört mina synpunkter, men jag har aldrig fått något riktigt tillfredsställande svar. Det här långa mailet, innehållandes allt som legat och grott i mig under lång tid, skickade jag iväg idag, och jag lovar att publicera eventuella svar.

"Hej!
Mitt namn är Anna Höglund. Jag vet inte om ni har koll på det här, men just nu pågår det återigen en debatt i bloggosfären om ert plus-size-sortiment. Bland annat om en kavaj från det ordinarie sortimentet som visats bland H&M+-grejerna, och det faktum att ni konsekvent vägrar ta in storlek XL/46 i butikerna med hänvisningen till att det inte finns tillräckligt stor efterfrågan.

Jag har ingen aning om hur ni gör era kundundersökningar, men jag kan inte låta bli att bli sjukt nyfiken när era undersökningar visar att det inte finns någon efterfrågan på större storlekar. I Sverige är 28% av alla kvinnor överviktiga och då är Sverige ett av de minst överviktiga länderna i Europa, och enligt min vän som jobbar på Onestopplus så består mer än 50% av Ellos försäljning av plus-size. Både Asos och Forever21 har relativt nyligen satsat på en plus-linje, och de båda erbjuder, ärligt talat, betydligt mer intressanta kläder än vad H&M gör. Enligt min bild har det de senaste åren blivit högaktuellt med plus size, flera stora kvinnor såsom Beth Ditto och Velvet D'amour har figurerat i high-fashion sammanhang och flertalet tidningar har bjudit in plus-size-bloggare att blogga på deras hemsidor, och även flertalet nya tidningar med temat har startats. Då undrar jag hur H&M kommer fram till att plus size inte är aktuellt för er? Enligt min erfarenhet är det dessutom också nästan alltid de små storlekarna som hänger kvar på rean, även på H&M. Så man kan minst sagt säga att jag är förvirrad. Hur tänker ni om detta?

Jag är också hemskt nyfiken hur Inclusive-kollektionen gick. Själv köpte jag två klänningar men hade gärna köpt fler saker om jag hade haft råd! :) Jag tyckte att det var en otroligt bra idé, och jag hoppas verkligen att den sålde bra.

Jag är dessutom nyfiken på hur ni tänker kring kundsynpunkter. Jag har mailat er flera gånger om mitt missnöje över plus-avdelningen, jag har lämnat min mailadress till en kvinna som kom fram till mig i en av era butiker när jag stod och beklagade mig för en vän (hon har för övrigt inte hört av sig) och jag vet många, många underbara tjocka tjejer som mer än gärna skulle vilja vara med och tycka och tänka om era kollektioner. Men ni verkar inte vara intresserade av detta? Jag tycker det är lite märkligt. Som sagt, jag vet ingenting om hur ni genomför era kundundersökningar, men jag tycker det är konstigt att det finns en så otroligt stor diskrepans mellan vad ni erbjuder och vad alla tjocka kvinnor jag känner vill ha.

Jag upplever dessutom H&M som en risktagare i modesammanhang. Ni är otroligt duktiga på att snappa upp trender från de stora modehusen och översätta till konfektionskläder, och jag har sett många, många galna kläder på H&M. En del som sålt jättebra, och andra som blivit rea-favoriter långt framöver. Men när jag ser på H&M+ så ser jag inte det risktagandet någonstans. Allting är så otroligt safe och tråkigt att man blir helt sömnig. Så min fråga är, hur kommer det sig att ni vågar ta risker i det vanliga sortimentet, trots enormt stor konkurrens från flertalet stora klädkedjor, men inte i plus-sortimentet, där det helt ärligt är pinsamt dålig konkurrens? Det kan omöjligt vara proportionerligt hur mycket kläder det finns till "normalviktiga" jämfört med hur mycket det finns till överviktiga?

Jag hoppas att ni läser detta ordentligt och ger mig något annat än ett standardsvar.
MVH/
Anna Höglund"

Turkost halsband + Marni for H&M

Yes, no? Jag gillar det! Halsbandet är från Indiska och jag har sett att de ska komma med ett liknande till våren fast i rött. Indiska är ju i allmänhet bra på snygga klumpiga smycken tycker jag.

Jag tycker att den här kombon påminner mig om något väldigt aktuellt, det känns lite Marni for H&M med chunky halsband och batik-etno-mönster? Jag älskar kollektionen men den går ju tyvärr bara upp till storlek 42, så en annan får ju jobba med det man redan har : )

Annars hade jag gärna köpt någon av de här tre klänningarna, eller för all del vilket plagg som helst med samma mönster som den längst till vänster.

8:e mars OOTD

Inget feministiskt med den här outfiten, men likväl en outfit. En helt vanlig, ganska tråkig sådan. Men ändå. Klänningen är från Haléns och finns fortfarande i webbshoppen trots att jag köpte min förra våren. Jag har använt den flitigt och jag gillar den. Bältet är gammalt från H&M och scarfen i håret är från Indiska och finns att köpa nu. Den är blommig och väldigt söt!

Och idag är det alltså internationella kvinnodagen. Min, och förmodligen många andras, Facebook-feed fylls av "Grattis alla kvinnor!", trots att Internationella Kvinnodagen inte är någon Mors dag eller något annat reklamjippo, utan (borde) vara en dag på året då vi uppmärksammar kvinnors situation runt om i världen. Jag delar med mig av den här serien, av den fantastiska Lina Neidestam:

Apropå 8:e mars. Nu vet jag inget om hur demonstrationen kommer se ut idag, det kan hända att det finns fettaktivister representerade, men skulle det inte behövas ett stort gäng tjocka kvinnor med en stor jävla fet banderoll med något fettaktivistiskt budskap på? Det kan jag tänka mig att dra ihop till nästa år..

Sytt!

Tentan i fredags gick skruttdåligt, men nu är jag iallafall tillbaka med en outfit! En alldeles nysydd sådan! Tyget räckte inte till en längre kjol, och den är egentligen lite för kort och vippig för att jag ska känna mig bekväm, men det kan nog funka. Man får böja sig ner lite diskret bara. Under har jag en gammal puderrosa kjol från Monki som blev en perfekt underkjol till den här klänningen. Batik är mitt stora guilty-pleasure vad gäller mode, jag har gillat det sen jag gick i mellanstadiet. Jag vet inte vad det är, men oavsett hur töntigt och omodernt det är, så kommer jag nog alltid gilla det.

Frågan är då, hur matchar man den här på ett roligt sätt? Jag har insett att jag är riktigt dåligt på att använda accessoarer! Men jag tänker mig turkosa accessoarer till den här, typ ett stort turkost halsband. Men jag är mycket öppen för förslag! Ge mig gärna tips!  :)

Förresten är jag och sambon i tagen att köpa en ny kamera, förhoppningsvis en Nikon D90, vilket kommer avsevärt förbättra kvalitén på bilderna här i bloggen. Och då blir det ännu roligare att blogga, och förhoppningsvis även läsa.

Det var då förskräckligt..

.. vad tiden går fort här i bloggen. Snart är det två veckor sen jag bloggade senast. Men jag utlovar bättring! Imorgon skriver jag salstenta och våndas lite, men efter det är det glesare i schemat och ingen tenta än på ett bra tag, så då kommer jag igen. Under tiden bjuder jag på bilden ovan. Det är en klänning jag sytt själv. Ni kan också läsa om syföreningar i min handarbetsblogg om ni har lust.