Dagens önskeoutfit

Är för närvarande besatt av chunky sneakers, tjocka guldkedjor och keps. Oklart vad som hände där, men jag älskar det.

Klänning - Asos Curve
Halsband - New Look
Keps - H&M herr
Kofta - Cubus
Skor - Nike, via Zalando

Klicka på de små bilderna nedan för att komma till produkterna!

Nytt läppstift!

Det är svårt att ta självporträtt med en stor systemkamera.

Jag är verkligen inte den som brukar använda läppstift, men jag avundas verkligen de som gör, för jag tycker det är så himla snyggt.

Mörka läppstift har ju varit på modet nu ett tag, och verkar bli riktigt stort i höst. Jag har tidigare dragits mest till klarröda Elsa Billgren-läppar, men har aldrig riktigt fått det att funka på mig, så jag tänkte testa och se om den här mer bärröda trenden kan vara något för mig.

Just det här läppstiftet snubblade jag över på H&M när jag surfade runt efter ett billigt försöksläppstift igår. Färgen heter "wild thing" och jag gick och testade det i butik igår och tyckte det var riktigt fint. En ganska perfekt vinröd nyans, som inte är för brun men inte heller ser ut som att man druckit för mycket rödvin (dvs. för lila), och som kan bli riktigt mörk om man tar på mycket, eller lite ljusare (som på bilden) om man är mer sparsam. Lite gothkänsla ger det mig, och det ser jag som något positivt. Lite goth på hösten är aldrig fel.

Läppstiftet kostar 49, 50 kr och finns att köpa här. Och här finns en annan recension av läppstiftet, med fler bilder

OOTD 13/9

Dagens outfit, denna fredagen den 13:e!
Klänning - Ellos, men köpt på Fancy Fatshion
Kofta - Monki
Strumpbyxor - H&M
Väska - Asos herravdelning
Solglasögon - Asos

Som ni ser så har jag uppgraderat min konjaksbruna sidoväska till en lite nyare modell. Den gamla började bli lite sliten, framförallt axelremmen som blivit väldigt klen på vissa ställen. Den ska få ett besök hos skomakaren så får vi se om den kan räddas. Tills vidare har jag den här, som dessutom rymmer datorn också! Det är bra i dessa uppsatstider. Ynka 25 pund kostar den och finns att köpa här. Kan verkligen rekommendera att spana in Asos herrsortiment av väskor, om man är ute efter något lite större och mer robust.

Trendspaning: långkofta

Långkoftor verkar ju vara grejen i år. Det är fortfarande drygt 20 grader i Göteborg men jag har redan sett många som sportar långgkofta. Jag har personligen aldrig fallit för det tidigare, men i år är jag riktigt sugen. Jag tänkte tipsa om dessa två varianter idag, de övre från Cubus och de nedre från Monki! Båda två mycket tjockisvänliga. Jag äger den gula från Monki i storlek L och den passar säkerligen upp till 56. Cubus-koftan provade jag igår i L/XL men kommer gå ner till Mom jag ska köpa den, för den är verkligen rymlig! Eftersom den saknar knäppning också så är det ju inte så viktigt att den går att stänga, så den passar säkerligen upp till storlek 58. Ruskigt varm och mjuk dessutom.

399 kostar de från Cubus, dock 299 just nu, så passa på! 349 kr kostar de från Monki.

Nytt i blogglistan!

Nu har jag lagt in lite nytt i blogglistan igen, bland annat dessa tre, vars outfits jag bara inte kan få nog av.

ONTHEQTRAIN

Everything curvy and chic

DANIELLE VANIER

Att rangordna kroppar (triggervarning)

Jag läser det här inlägget (om bilden ovan) hos fina Solig och börjar fundera. Och nu kanske ni tänker att jag är himla förtjust i att göra kopplingar till hur det är att vara tjock vad gäller ungefär allt. Från att komma ut som homosexuell, till att vara ofrivilligt barnlös. Ni kanske tänker "kan att vara tjock verkligen ha så många beröringspunkter med andra saker?". Här måste man inte hålla med mig, men jag hävdar att det har det.

Solveig på Solig skriver att hon är lite trött på den här sortens bilder. Och det är faktiskt jag med. Även om jag förstår den goda (nåja) intentionen med att flytta fokus från kroppens utseende till dess funktion, så faller det oftast ändå ganska platt. För vad gör man om man har en kropp som inte passar in i ramen för en idealkropp, men som inte heller lyckas prestera allt det där som man vill att den ska? Den kanske har svårt att bli gravid, den kanske är sjuk, har ont eller på annat sätt inte fungerar så himla bra jämt. Vad gör man då?

När jag pratar om health at every size och fat acceptance men folk så får jag ofta reaktionen "ja, så länge man är frisk och hälosam så är det väl ok!". Men om man inte är det då? Om man är tjock och sjuk? Kanske rentav sjuk pga. sin tjockhet? Är man inte ok då? Är man då mindre värd? Folk vill gärna också rangordna tjocka kroppar; vilka är bara för tjocka? Många gånger får jag höra att jag är en annan sorts tjockis, för att jag kan leva ett normalt liv, och att det är skillnad på mig och typ Gilbert Grapes mamma. Men är det verkligen det? Har inte en person som väger 400 kilo samma existensberättigande som jag? Jag menar att hen måste ha det. Om vi nu ska slå oss för bröstet och säga att alla människor är lika värda, då måste det även inkludera kroppar som inte kan fungera så kallat "normalt". Allt annat är hyckleri.

Att rangordna kroppar utifrån funktion är precis lika illa som rangordna dem efter utseende. Varför kan inte kroppen bara få vara bra som den är? Befriad från krav på utseende, men också befriad från krav på prestation.

Hur det går till när man köper sig en klänning och om vikten av att bli representerad

 Den här klänningen dök upp på Asos för några veckor sen, och det var något med den jag gillade första gången jag såg den. Men så blev jag osäker. Var det inte ett lite tantigt mönster? Hur lätt är den modellen att bära upp egentligen? Och kanske framförallt; hur skulle den se ut på mig, som är ett antal storlekar större än den modellen?

Men så såg jag den här bilden av den alltid lika chica och stilsäkra Gabifresh och var tvungen att hejda mig för att inte klicka hem klänningen i samma sekund som jag såg bilden. Förklaringen är för mig så himla enkel: när jag får se ett plagg på en person som någorlunda representerar min kropp, då är det mycket enklare för mig att våga köpa plagget, eftersom jag då kan föreställa mig hur det skulle se ut på mig.

Inget ont om Asos modeller, men jag förstår inte varför alla måste ha den minsta storleken som överhuvudtaget finns att köpa på Curve? Som dessutom ofta sitter illa på modellerna för de är i själva verket ÄNNU mindre än minsta storleken. Såklart att det finns plats även för de som befinner sig på nedre delen av skalan, men måste verkligen modellerna alltid ha den minsta storleken? Varför kan det inte finnas modeller i flera storlekar?

Jag tror att både H&M och Asos tar för givet att en smal kropp säljer mer än en tjock kropp, men för egen del brukar det bara resultera i besvikelse. Plagg som sitter bra på en 42, sitter inte nödvändigtvis bra på mig som har 52. Gruppen Fatshion outfit på Facebook är också ett praktexempel på motsatsen. Jag kan inte ens räkna hur många gånger jag velat köpa något enbart utifrån att ha sett det på en person som liknar mig kroppsmässigt. Det kan vara plagg som jag knappt ens uppmärksammat innan, men när jag får se det på någon i min egen storlek så känner jag "åh gud, jag måste ha den!". Jag vet att många med mig känner samma sak. Min undran är; är det bara vi på Fatshion outfit som tänker såhär? Eller är detta i själva verket en förbisedd möjlighet att bättre kränga kläder till tjockisar? Jag vill tro det senare.

 

Och ja, det blev ett köp även för mig som ni ser. Jag gillar den tokmycket. Perfekt retrosnygg, skön modell, lagom lång, viskos, lite kulturtantig. Helt perfekt för hösten. Jag gick ner i storlek, från min vanliga 24 till 22, eftersom jag är väldigt rak i kroppen (precis som klänningen). Är man bredare över höften bör man kanske ta sin vanliga storlek.

Ett rea-tips

Ett snabbtips såhär på fredagen: Den här klänningen klickade jag hem från Asos för några veckor sen och igår kom den! Jag avskräcktes först av den påstådda längden på 86 cm, men när den kom på rea så bestämde jag mig för att köpa den iallafall, och ha den som tunika i värsta fall. Men, som ni ser, så går den till knät på mig som är 170 cm lång, så den kan omöjligt vara bara 86 cm! Skön, lite stum trikå i bomull, och färgerna är fantastiska. Ärmen är egentligen lång men den har jag kortat av och sytt upp med tvillingnål. Jag är en sucker för trekvartsärm.

19,50 pund kostar den och finns att köpa här, upp till storlek 28! Jag köpte en storlek större än jag brukar på trikå, alltså 24 istället för 22, och det blev bra tycker jag.

Kloka ord och lästips

Jag hatar egentligen när bloggare mer om ursäkt för utebliven aktivitet, men jag känner ändå att jag vill säga något när jag postar för första gången på länge. Vad som hänt och så vidare. Sommaren hände, kan man säga. Jag har jobbat mycket. Har roterat mellan några olika klänningssjok hela sommaren, haft utväxt och varit allmänt o-modebloggig. Är däremot sinnessjukt pepp på hösten, men tills dess jag återkommer tycker jag ni ska läsa vad HEJ BLEKK skriver om "Svält som könsnorm", apropå citatet ovan. Det är så himla klokt och bra, men jag vill utfärda en triggervarning eftersom det handlar om ätstörningar och bantning.

Tills vi hörs igen, kom ihåg:
Riots not diets!

Dagens önskeoutfit - höst!

Hösten är stilmässigt min absoluta favoritårstid. Kanske har det något att göra med den sköna kontrast som höstens mode utgör i förhållande till sommarens. Sommaren är ju ofta mycket ljusa färger, tunna fladdriga tyger, ärmlöst och blommigt. Medan hösten ofta är mörkare färger, stadigare tyger, ärm och helt andra mönster än på sommaren. Och nog för att jag gillar det somriga, ett tag, så är hösten ändå så mycket mer jag. För mig brukar brytpunkten komma då Elloskatalogen dimper ner i brevlådan; från och med då vill jag inte längre köpa maxiklänningar och strandtunikor, då är det höst som gäller! Prickigt är för mig förvisso ett året-runt-mönster och en stapelvara i min garderob, men den här klänningen från Åhléns fick mig direkt att tänka på hösten, och alla härliga matchingsmöjligheter som hösten erbjuder. Mössa, strumpbyxor, kofta, jacka, ja allt det där som man inte kan ha på sommaren utan att dö svettdöden. Allt det där som fulländar en outfit. Åh, hösten, jag längtar! Fast sommaren får gärna stanna ett tag till först.

Klänningen kommer som sagt från Åhléns, kostar 349 kr och finns i upp till storlek 52-54.

Högaktuellt i det vackra vädret:

Enough said.

Att göra en stor grej

Under våren har jag läst en kurs på lärarprogrammet som handlat om genus och normkritik och sådär, och det är ett seminarium som etsat sig fast i mitt minne. Eller kanske snarare en formulering; "man behöver inte göra så stor grej av det".

Lite bakgrund först: Samtalet rörde sig kring att komma ut som lärare och hur man kan göra det på ett bra sätt. Flera personer betonar vikten av att "inte göra en så stor grej av det", att behandla det så normalt som möjligt, vilket jag iochförsig kan förstå. Ni vet, varför ska man ens behöva komma ut? Det grundar ju sig i en dum norm som tar för givet att alla är hetero. Det suger naturligtvis, men likväl så lever vi i ett samhälle där man kanske behöver komma ut. Hade vi inte levt i ett heteronormativt samhälle så hade ju inte diskussionen funnits, men nu gör vi det, så då fyller komma-ut-processen väl kanske ändå en funktion.

Men hela det här med att "inte göra en så stor grej av det" tycker jag luktar riktigt unket. Hur ofta hör man inte folk fråga sig (obs! slumpmässigt vald exempel! Hade lika gärna kunnat handla om PoC's* eller feminister) "Varför måste de vara så mycket, de där bögarna? Stå och dansa halvnakna i Pride-paraden? Kan de inte bara vara som vanligt folk?". Jag HATAR den attityden. HATAR.

För mig handlar det i grunden om en sak; att dubbelbestraffa den som tar plats på sina egna villkor. Jag tar mig själv och min tjockhet som exempel, som sig bör eftersom både min person och min tjockhet är rätt centrala för den här bloggen; jag är ju alltså tjock och har varit sen barnsben. När jag var yngre så gjordes det ständigt en stor grej av min vikt. Det var möten hos skolsköterskan och med skolläkaren, remisser till Sahlgrenska, besök hos dietister och ett ständigt jävla ojande över hur det skulle gå, vad jag skulle äta och vad jag skulle ha på mig. Min vikt ältandes varje dag. Jag blev retad och kastad stenar på i mellanstadiet på grund av min vikt. I min badmintonklubb fanns det några killar som brukade ropa "tjockis!" till mig på träningarna. Folk har sagt till min sambo "hur kan du vara ihop med en sån fläskis?". Min vikt har alltid problematiserats, alltid fokuserats på, aldrig bara låtits vara.

Men nu, när jag själv pratar om min vikt, när jag visar upp min kropp utan att skämmas. När jag själv jämt och ständigt tänker på tjockhet, men på ett positivt sätt! På MITT sätt. Som en möjlighet till gemenskap, identifikation, kamp, feminism, ja massa bra saker! DÅ tycker folk att "gör en så stor grej av det". När jag själv, på mina egna villkor, tar kontrollen över mitt stigma och omvandlar det, då blir folk så in i helvete jävla obekväma. Jag brukar ju till exempel ta för vana att "outa" mig själv som tjock redan tidigt i en relation. Så att folk vet vart jag står; att jag vet att jag är fet, att jag tycker jag är asbra, och att jag har en avslappnad relation till min kropp. Men gud, vad folk blir obekväma! "Nej, du är inte tjock, du är ju jättefin". En klassiker. När jag hatade mig själv så var det inget som gjorde folk obekväma, och det ser man ju exempel på varje dag. Att någon inte äter lunch i skolan eller uteslutande pratar om bantning, det verkar inte göra folk särskilt obekväma.

Dubbelbestraffningen består i att andra tar sig rätten att problematisera, min sexuella läggning eller min kroppsvikt, att fokusera på den. Göra en jävligt stor grej av den. Man straffas i den änden för att man själv inte gör en lika stor grej av sin övervikt som ett problem. Medan i andra änden straffas man för att man gör en stor grej av sin övervikt på fel sätt. Det enda sättet att vara rätt, det är att vara en bantande tjockis. Gärna en före detta tjockis.

Min poäng är denna; låt oss, fetton, queers, bögar, transor, flator, alla som på något sätt bryter normen, göra precis så stor grej vi vill av vårt normbrytande. Vill en blivande lärare komma ut som bög för sina elever genom att först ställa sig på katedern och sjunga "There's no business like showbusiness" iklädd en rosa kostym och en fjäderboa; fucking let him. Om jag vill göra en stor grej av min övervikt inför mina framtida elever, låt mig. Berätta inte för mig hur jag ska hantera mitt stigma, för det gör jag redan alldeles utmärkt själv.

*PoC = Person/people of color

En milstolpe

För några veckor sen var jag och Thina och föreläste i den lilla by som kallas Uddebo, där jag och sambon har ett hus. Vi föreläste på temat "Kamp" och vårt föredrag handlade kort och gott om att vara tjock i en värld fixerad vid smalhet. Om vår kamp mot självhat och diskriminering, om reaktioner man kan stöta på angående sin kroppsstorlek, om varför det verkar vara så provocerande att vara tjock. Det var sjukt läskigt, men också så himla roligt och stärkande. Ett helt rum fullt med människor som bara lyssnade på oss! Hybris. Fint gensvar fick vi också! Folk ställde frågor, och flera kom fram efteråt och tackade oss och tyckte vår kamp var viktig. Det var kanske min största farhåga; att folk skulle tycka att det var banalt. Inte fatta grejen. Men folk var väldigt respektfulla och intresserande. Det var ett himla fint erkännande faktiskt. Jag har helt klart fått mersmak! Ser fint ut på CV:t också "på fritiden föreläser jag om kroppsideal".

Länkkärlek: Snygga & kloka fatshionistor

Är det inte dags för lite länkkärlek? Jag tror bestämt det. I brist på outfits och annat intressant i den här bloggen för närvarande så hänvisar jag er till dessa sköna fatshionistor!

Bildkälla

Vi börjar med Christinas nystartade blogg Fatshion riot! Christina bloggar redan för Fatshionistas.se men har nu precis startat en egen blogg. Jag har, eftersom jag fått möjligheten att veta lite mer om denna kvinna eftersom vi umgås i samma fatshionkretsar, stora (höhö) förväntningar på den här bloggen. Lägg till som bokmärke redan nu vettja!

Bildkälla

Sen har vi Jess på "The militant baker". Upphovskvinnan till  inlägget "Things no one will tell fat girls... SO I WILL." som fick stor spridning. Kvinnan som gjort ett fantastiskt fotoprojekt om kroppar, och ett annat fantastiskt fotoprojekt i syfte att reta upp den tjockishatande chefen för det amerikanska märket "Abercrombie & fitch" Mike Jeffries. Ni fattar, hon är helt enkelt asball.

Bildkälla

Och till sist har vi Kirsty Lou på Fatty Unbound! Jag älskar hennes outfits och tycker hennes stil är unik och grym, och bläddrar man bakåt i bloggen ser man att hon haft ungefär tusen olika frisyrer och färger. Alla equally awesome. Hon är dessutom crafty och skriver klokt om till exempel "Transformation narratives", apropå berättelser om att gå från självhat till självacceptans. Mycket viktigt och intressant!

In och läs med er nu!

OOTD 3/6

Nu var det längesen jag bloggade sist! Sommaren har redan hunnit komma, jag har badat (både i sjö och i havet!), och tillochmed fått lite solbränna! Livet leker. Jag älskar sommaren. På fredag lämnar jag in min sista uppgift i skolan, sen har jag förhoppningsvis mer tid både åt sommaren och åt bloggen.

Idag var jag på biblioteket och lånade lite sommarlektyr, då hade jag på mig detta:
Klänning - Asos, förra året
Skärp - Asos, köpt på klädbytardag
Örhängen - gamla från Indiska
Och under har jag supersköna bikeshorts från Gina Tricot! De med spetskant sitter lite hårt runt benen pga. spetsen, men de utan spetskant är mer generösa. Jag har storlek XL och brukar köpa storlek 52 på nederdelar.