måndag 14 januari 2013

Sist på bollen - nyårslöften för 2013

Jag brukar avlägga ett nyårslöfte eller två, men i år så funderade jag på om jag inte skulle skita i det. Jag har tidigare haft roliga nyårslöften som att "ta mitt hår på mindre allvar" och "umgås mer med mina mor och farföräldrar". I år kändes det inte som att det fanns några såna där roliga löften kvar, bara tunga och tråkiga sådana, som jag inte vet om jag orkar ta itu med just i år; planera min tid bättre, börja träna, shoppa mindre och så vidare.

Men så efter att ha funderat nu i två veckor så har det slagit mig, det perfekta nyårslöftet för i år; jag ska vara mer social!

Jag vet flera som haft löftet och har det för i år, t ex flera i fatshiongänget. Jag har inte tänkt att jag behövt ett liknande löfte, men efter övervägande har jag kommit fram till att det är precis det jag behöver. Jag är en social person, jag har lätt för att prata med nya människor och sådär, men jag är också något av en social eremit. I synnerhet när jag mår dåligt, har ångest över något eller är allmänt stressad; då sluter jag mig som en mussla. Tyvärr är det precis det motsatta jag behöver i det läget. Jag mår oftast bara ännu sämre av att isolera mig, och då isolerar jag mig ännu mer.

Jag vill försöka etablera en ny god vana. När jag känner mig ledsen eller stressad, då ska jag hitta på något! Träffa människor! Istället för att isolera mig och bli ännu mer ledsen eller stressad.

Som en följd av detta etablerandet av en god vana ska jag också försöka etablera en annan god vana vad gäller stress. Jag är synnerligen dålig på att hantera stress, jag har en tendens att göra precis så som jag gör med mitt sociala liv, nämligen stänga av. Jag ligger i fosterställning och hetstittar på amerikanska såpor, helt oförmögen att göra något. Mitt del-löfte ska bli att försöka ända det med; att när jag känner mig stressad så ska jag försöka göra något. Ta en promenad, sy något, baka - bara. göra. något.

Båda dessa löften är naturligtvis inte helt lätta och lustfyllda heller, men jag är nästan övertygad om att de kommer få mig att må bättre. Och det i sig är en jäkligt bra morot. Kanske kan detta vara starten till att ta itu med det andra också? Det är iallafall min förhoppning.

Har du något nyårslöfte? Är det asdumt med nyårslöften? Berätta, jag vill veta vad ni tycker!

5 kommentarer:

  1. Jag gillar tanken på att lova sig själv positiv förändring inför det nya året. Så jag är för nyårslöften så länge man är snäll mot sig själv ifall man råkar bryta dom. :) Själv har jag fyra stycken: Sluta röka och våga ta konflikter med nära och kära är två av dom.

    SvaraRadera
  2. Jag gillar tanken på att lova sig själv positiv förändring inför det nya året. Så jag är för nyårslöften så länge man är snäll mot sig själv ifall man råkar bryta dom. :) Själv har jag fyra stycken: Sluta röka och våga ta konflikter med nära och kära är två av dom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt tycker jag! Man har tillräckligt med ångest i livet ändå, man behöver inte spä på sina otillräcklighetskänslor med ångest över nyårslöften också.

      Det låter som himla bra löften tycker jag, det där med konflikter kan jag verkligen identifiera mig med, jag är sjukt konflikträdd.

      Radera
  3. Som du beskrev dig själv ("Jag är en social person, jag har lätt för att prata med nya människor och sådär, men jag är också något av en social eremit. I synnerhet när jag mår dåligt, har ångest över något eller är allmänt stressad; då sluter jag mig som en mussla. Tyvärr är det precis det motsatta jag behöver i det läget. Jag mår oftast bara ännu sämre av att isolera mig, och då isolerar jag mig ännu mer.") - det beskriver mig exakt! Ibland tycker jag att det är jobbigt och ånegstfyllt att gå till jobbet pga att jag måste prata med folk! Men ibland är jag jättesocial och har inga problem med att mingla med nya människor. Och stress, ja, det hanterar jag super dåligt. I år har jag bestämt mig för att försöka bli mindre ängslig över saker (jobbet, möta nya människor, pengar etc etc). Vet inte riktigt HUR jag ska göra det, men måste. Förra våren hade jag ett projekt, 'Bake away the blues', då jag bakade något nytt varje helg. Det gav mig något kul och avstressande att göra på helgerna, och något att planera i veckorna. Kreativa saker är alltid bra mot stress tycker jag. Förlåt att det blev en så lång kommentar! ~ LittleMissPlump

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men hallå, jag älskar ju långa kommentarer! Skriv på du, jag läser med nöje :)

      Det där med att inte vilja gå till jobbet känner jag verkligen igen mig i!

      Mindre ängslig låter som ett jättebra löfte tycker jag! Det finns väl ingen quick-fix för en sån sak, men att pusha sig själv är ju en början. Jag kan också tycka att det är sjukt jobbigt att träffa nya människor, men nästan alltid så förvånas jag över hur lätt det gick och hur kul det var! Gör man det oftare så kanske man lär sig att sluta ängslas någon gång? Jag vet inte, men jag satsar på det :)

      Och det där med bake away the blues låter ju fantastiskt, det är ju väldigt terapeutiskt att baka faktiskt. Det ska jag komma ihåg!

      <3

      Radera