OOTD 11/10

Idag är jag ett litet höstlöv!

Här ser man hur blek jag har blivit också. Den lilla sommarbrännan försvann jädrigt fort.

Hursom, det här har jag på mig idag:
Parkas från Monki
Halsduk från Indiska
Klänningen har jag sytt själv
Bälte från Lindex
Kofta från Monki
Strumpbyxor från H&M

Ibland syr jag..

Fint fickfoder

..Och då kan det se ut såhär! Båda klänningarna sydde jag i helgen, fast den övre var lite påbörjad sen tidigare. Känner mig otroligt flitig! Synd bara att jag egentligen borde ha läst kurslitteratur. Varför vill man alltid göra det man inte får? Exempel: Jag pluggar ju till slöjdlärare, men när jag pluggade slöjd så var jag inte alls såhär sugen på att sy. Nu när jag läser en teoretisk kurs så kan jag inte tänka på annat! Har sytt båda klänningarna ovan, två börsar, sprättat bort en ärm på en klänning samt kortat av en klänning och en kjol. Bara den senaste månaden. Ett sällan skådat sy-flit från min sida. Nåja, jag glädjer mig ändå. Kreativitet är till för att tas tillvara! Det vore stort slöseri med lust att låta bli.

Som ni ser så gillar jag retro. Väldigt mycket. Den här sorters mönster görs liksom inte längre! Stormönstrat, prunkande, fantasifullt. Idag är de flesta mönster så små tycker jag, så korta rapporter och så minimalistiska. Båda klänningarna är gamla påslakan, det nedre är ett som jag färgat själv faktiskt. Det var vitt och korallrosa från början.

Kitsch

Alltså, är den fin, eller bara för kitschig? Jag lutar åt kitschsnygg, men jag vet inte. 25 pund kostar den iallafall, här.

Wishlist

Lite saker jag vill ha från Asos just nu. Tyvärr behöver jag köpa något så tråkigt som en ny dator, så jag behöver hålla i pengarna den här månaden. Men man behöver ju något att drömma om också :)

Klänning
Skärp
Tygpåse
Skor

Samma plagg, olika kroppar

Bild

Den här finfina jackan i storlek XS/S från Monki tycker jag är lika fin på tjejen ovan, som på en knubbis som mig (nedan). Jag gillar oversize, men jag vill ha det lite lagom. Därför tycker jag att den här jackan i storlek XS/S med ett bystmått på 160 cm är alldeles lagom till min 130 cm byst. Lite bylsig, men inte jättestor. Och vinröd! Höstens stora trendfärg som jag riskerar att förköpa mig på om jag inte är vaksam. Favoritfärgen just nu.

Halsduken är från H&M, och även tunikan som sticker ut under. Sammetsleggingsen är från Zizzi, köpta förra året.

Här köper man jackan!

Stora stilinlägget

Jag VET, det är mer än lamt att ursäkta sig för sin uteblivna bloggaktivitet, men jag kan inte låta bli. Kan inte fatta att tiden kan gå så fort! Hursomhelst; jag har börjat på en ny kurs, genusvetenskap, och jag läser som en liten gnu. Har skitkul, men väldigt lite tid över för bloggen.

Dessutom går jag igenom Stora Stilkrisen. Vem är jag? Vem vill jag vara? Och vad är rimligt att uppnå utan att ruinera sig? Ett av de uttalade syftena med den här bloggen var att försöka få syn på min egen stil, men jag känner mig bara mer förvirrad än någonsin! Jag finner mig själv dras till ungefär ALLT, men jag tror mig ha lyckats utröna tre huvudströmningar:

- Edgy
Här faller många kategorier ihop till en, men kort sagt kan man väl säga att den här kategorin utgörs av mörka, mustiga färger, oversize, platåskor, stora smycken, parkas, udda skärningar etc. Hårt och skulpturalt, typ.

- Feminint
I direkt motsats till föregående kategori så består den här kategorin av starka färger, femtiotalsklänningar, prickigt, blommigt, rutigt, fluff i kjolen, svepande eyeliner, rosiga kinder, ballerinaskor och små söta koftor och jackor.

- 60-tal
Under sista kategorin faller min faiblesse för 60-talet ihop med allmänt mönstrade och bohemiska plagg. Här gäller stora örhängen, mönstrat, korta klänningar (gärna med trekvartsärm), platta skor, båtringning osv.

Som ni ser går de två senare kategorierna in lite i varandra. Fram tills den här hösten är det främst de två senare kategorierna som jag varierat mellan och kombinerat, med hyfsat framgångsrikt resultat. Det är snarare intåget av den första kategorin som sabbar allt. Jag äger mycket få plagg som skulle kunna betecknas som edgy, och det är väldigt svårt att en ginghmrutig klänning att ens se lite edgy ut, eller passa ihop med ett par platåskor och en oversize parkasjacka. Men samtidigt bara ÄLSKAR jag det edgy, men jag har ju inte råd att köpa en helt ny garderob. Vad gör man? Jag får inte rätsida på det.

OOTD 5/9

Idag känner jag mig lite som Amanda! Edgy liksom, fast med mitt vanliga hippieröda hår såklart.
Snygg känner jag mig iallafall! Kanske kan jag bli lite mer edgy den här hösten ändå, om det känns så här bra!

Hursomhelst, det här har jag på mig;
Bästa strumpbyxorna från H&M, 200 den
Tunika/blus från H&M
Minikjol under blusen från Indiska
Den nya fantastiska sammetsjackan från Domino Dollhouse
Mina bästa örhängen från H&M
Och den gamla vanliga väskan. Jag har andra väskor, jag lovar, jag är bara väldigt dålig på att använda dem.

Milstolpe

Det här, mina vänner, är en milstolpe i mitt tjockisliv. För första gången någonsin, så har jag på mig en bodyconklänning, som inte på något sätt försöker dölja eller släta ut min sfäriska mage. Det är stort. Och det mest fantastiska är; jag känner mig snygg! Jag älskar den här klänningen! Jag tycker att silhuetten är så elegant, och jag tycker faktiskt att den ger mig en riktigt fin form. Det här med att tjockisar bara ska ha löst sittande kläder är ju bara such bullshit! I'm fucking hot in this!

Klänningen kan man köpa här. Jag har storlek XL.

Surfittor, hängbröst och bullfittor

Ok, det var ett högst osympatiskt och uppseendeväckande sätt att inleda ett blogginlägg med, men det är faktiskt precis vad det här inlägget kommer att handla om. Jag kände att detta inlägg kräver en helt ny kategori av blogginlägg som kallas för "obsceniteter". För att jag känner på mig att det eventuellt kommer bli fler av dem, då jag finner ämnet högst intressant.

Oh well. Jag gissar att de flesta har hört orden. De är liksom ganska vedertagna som antingen tillmälen eller sätt att beskriva något så kallat "avvikande" på den kvinnliga kroppen. Men är de verkligen så avvikande?

Surfitta. Det är ett ord som jag hört flera (män) använda, i betydelsen surkärring eller liknande. Jag är ju inte dummare än att jag fattar att det är just ett tillmäle, och att det anspelar på en sur person som har en fitta. Oftast en kvinna. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka på det faktum att en sur fitta, och då menar jag sur i betydelsen "har ett ph-värde under 6", egentligen är en väldigt glad fitta! Eftersom fittor optimalt ska ha ett ph-värde mellan 4,5 och 5. Ironiskt, eller hur?

 Moving on.
Jag vet inte hur det är för andra kvinnor, men hängbröst är åtminstone något som man i mina kretsar oroade sig för när man var tonåring. Det var vilt omdiskuterat huruvida det var så att man fick hängbröst AV att använda bh, eller om man fick hängbröst av att INTE använda bh. Det hela var väldigt förvirrande. Kontentan var iallafall att hängbröst var fult, onormalt och något man absolut inte borde ha. Jag har inga siffror på hur många kvinnor som har hängbröst, men jag har en känsla av att det är tillräckligt många för att det inte ska räknas som något onormalt eller konstigt. Gravity, you know. Har man bröst som inte är väldigt små eller väldigt fasta, så hänger de. Det är liksom oundvikligt. Mäns pungar hänger ju också, men mig veterligen så brukar inte "hängpung" vara något som män oroar sig för särskilt ofta, även om det säkerligen förekommer frågor om även detta på "Kropp & knopp" i Kamratposten.

Vad gäller bullfittor så är jag inne på samma resonemang som med hängbröst. En bullfitta är alltså en fitta med.. Ja, ett venusberg. Venusberget kan ju vara olika utstickande på olika kvinnor, men det är likväl helt normalt och inget konstigt alls. Precis som alla de här olika begreppen som jag diskuterat här ovan.

Men vad är det då som gör att fullt normala funktioner och utseenden på kvinnors intima delar görs till föremål för hån och marginalisering? Om man ska vara lite konspiratorisk så kanske det beror på att vi lever i ett kvinnofientligt samhälle där kvinnors kroppsfunktioner i största allmänhet är marginaliserade och betraktas med misstänksamhet. Fina flickor fiser ju, som bekant, inte. Bajsar gör de inte heller. Och de har naturligtvis hårlösa, platta fittor som luktar rosor och bröst som "säger hej". Om man inte vill vara konspiratorisk så vet jag inte vad det beror på, men kom gärna med förslag!

Serie av Liv Strömqvist

Domino Dollhouse

Från Miss Evie

Från Domino Dollhouse

Från GABIFRESH (Hur snygg färgkombination?)

Har beställt the dreamiest jacket ever! Knep den på rea också, 330 kr inklusive frakt från USA (!). Koden "TESS" ger dessutom 15% extra rabatt!

Fancy fynd!

Som många vet så finns det en fabulös grupp på Facebook som heter "Fancy Fatshion". Där kan man sälja, köpa och byta kläder i storlek 42 och uppåt.

Förra lördagen så var det äntligen dags för den första Fancy-träffen för Göteborgsområdet! Några fina människor tog på sig att fixa lokal och fika, mot att vi andra tjippade in med pengar, så himla gulligt! Och vilken dag det blev! Jag var helt uppslukad av alla kläder och alla härliga kvinnor att jag inte ens hann med att fika. Det var med andra ord grymt roligt. Jag sålde en del kläder, men långt ifrån alla.

Och naturligtvis gjorde jag några jävligt fancy fynd. Jag gick bananer kan man säga. Utöver dessa fina nedan så köpte jag ett guldigt skärp, men det får ni se en annan dag.

Bloggtips: Work it, Own it, Use it!

Jag snubblar konstant över nya fatshionbloggar. Alltså, vet ni hur många det finns där ute?! Sjukt många! Det är stärkande tycker jag, att vi är så många.

Hursomhelst, den här bloggen snubblade jag över idag och jag bara älskar den. En sån fabulös tjej, färgglad, rödhårig, sjukt rolig. Och så handarbetar hon! Och alla människor som handarbetar är ju rekorderliga människor, det vet man ju. Den här bloggen följer jag från och med idag!

Alla bilder är lånade från Work it, own it, use it!

Ärmlöst

Mintblå från New Look

Med liten ärm från Kappahl XLNT

Blommig från Evans

Med svanar på, från Evans

Svart/vitflammig Från H&M

Det här med ärmlöst är ju en sån sak som många tjockisar har problem med. Det verkar vara en av de svåraste kroppsdelarna att försonas med.  Jag behöver kanske inte säga att jag var en av de som gick med bolero över klänningen på somrarna? Jag ska inte säga att jag är bästa vän med mina överarmar numera, men jag är åtminstone alldeles för lat för att bry mig.

Något jag noterat den här säsongen är en hel uppsjö av blusar och skjortor som liknar dessa ovan, med knäppning hela eller nästan hela vägen upp och utan ärmar. Typiskt ett sånt plagg som jag aldrig hade tagit på mig för tre år sen, men som jag nu finner mig själv dregla över. Jag tror jag behöver en ärmlös blus.

Vad ska jag göra med mitt hår?

Ja, så var det återigen dags för "vad-ska-jag-göra-med-mitt-håååår"-ångest. Den brukar komma som ett brev på posten vid den här tiden på året, och så även i år.

Jag är ingen särskilt utsvävande person vad gäller hår. Jag har haft totalt tre färger i håret; min naturliga mörkblonda, färgat mörkbrunt och nu har jag hennarött. Jag har haft ungefär två frisyrer; långt eller mellanlångt. En gång, i vuxen ålder alltså, hade jag lugg. Om man bortser från den luggen så har jag haft snedkammad lugg sen högstadiet.

Jag har alltid varit väldigt rädd om mitt hår. På gränsen till tråkig. Jag är extremt anal vad gäller mitt hår. Jag har en väldigt bestämt uppfattning om vilken form och textur jag vill att det ska ha.

För några år sen hade jag ett gemensamt nyårslöfte med en vän, och det löd; vi ska sluta ta vårt hår på så stort allvar! Det året blekte jag mitt hår för första gången, för att få bort det mörksvartbruna och färga över med en ljusare brun nyans. Jag tänker på det löftet ofta, och från att ha varit ett nyårslöfte så försöker jag göra det till en livsfilosofi. Det går långsamt framåt. Men det var det löftet som fick mig att våga henna för första gången, och kanske kommer det få mig att våga mer spännande saker i framtiden.

Som sagt så längtar jag efter förändring nu. Även om jag fortfarande älskar mitt röda hår, så är jag helt otroligt sugen på något sånt här:

Cupcake's clothes

The Dainty Squid

The Dainty Squid

Värdefullt vetande för framtida kids, eller: man får slå tillbaka!

Inatt kan jag inte sova för att jag ligger och tänker på min tonårstid, och då främst på när jag spelade badminton i 15-16-årsåldern. Jag spelade i en klubb i närheten, jag var inte särskilt duktig, tävlade aldrig, men jag gjorde det för att det var rolig träning. Men så inatt kom jag och tänka på något som inte gjorde det så roligt att träna badminton, nämligen det faktum att det fanns ett killgäng där, några av dem gick i samma skola, som brukade reta mig och min kompis. Ropa tjockis och sådär. Såhär i efterhand gör tanken mig sjukt upprörd! Varför tänkte de att de hade rätten att kommentera min kropp? Och varför sa jag inget tillbaka?

Men jag fortsatte likväl att gå dit. Jag brydde mig, men jag minns inte att jag var arg. Att jag var förbannad för att de tog sig rätten att kommentera min kropp, nej, det minns jag inte. Jag var väl helt enkelt så jävla van. Så jävla van vid att aldrig vara fredad, inte ens på fritiden. Inte ens när jag försökte vara en "duktig tjockis" och träna.

Det roliga var också att minst två av de här killarna inte var särskilt smala själva heller. Men tanken slog mig aldrig att jag skulle slå tillbaka med att kommentera deras kroppar, eller förolämpa dem tillbaka på något sätt. Det enda jag visste om att stoppa mobbare, det var att "säga till en vuxen". Och herregud, vad många gånger jag sagt till en vuxen. Men det har då aldrig fått stopp på några trakasserier. Jag vet att tränaren sa till dem, men de brydde sig inte. Men de slängdes heller aldrig ut.

Inatt ligger jag vaken och önskar att jag hade kunnat resa tillbaka till den tiden och ingjuta lite jävlar anamma i mitt sextonåriga jag, och satt de där idioterna på plats.

- "Ok, jag är tjock. So what? Jag är inte ful och korkad som du iallafall"

Eller varför inte:

- "Du kanske inte skulle säga det där så högt, då kanske folk hör vilken otrevlig rövhatt du är"

Eller ge tillbaka med samma mynt:

- "Du, jag skulle inte snacka så jävla mycket om jag hade dina manboobs"

Om jag någon dag får kids så ska jag absolut lära dem att säga till en vuxen, men jag ska också lära dem att bita ifrån, slå tillbaka. Hårt, och där det gör ont. Den där killen hade nog inga manboobs att tala om ens, men om han fick mig att känna mig påpassad och självmedveten, varför skulle inte jag få ge igen med samma mynt? Gott åt honom hade det varit, om han hade skämts över sina eventuellt existerande manboobs. På samma sätt som jag skämdes över min hela min kropp, över att inte duga eller räcka till.

Jag tycker naturligtvis inte att det är okej att kommentera andra människors kroppar oombedd, men när någon fäller kommentarer om mig, då ser jag det inte längre som att jag kommenterar dem oombedd. För det man ger, det får man tillbaka. Och det är inte mer än rätt.